Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Blinded Colony
Bedtime Prayers, 2007
Skivbolag: Pivotal Rockordings
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2007-01-09
Hemsida: www.blindedcolony.com

Jag vill bestämt dra mig till minnes att debutalbumet ”Divine” som anlände 2003 stod ut från mängden av melodiösa dödsmetallband med tydligt markerad rensång. Att ekvationen skrik kontra kvitter inte alls var så utstuderad som hos många andra och att Blinded Colony, trots ett lite valpigt framförande, faktiskt framstod som en ganska originell orkester för att röra sig i genren melodeath. Det var när Niklas Svensson stod bakom mikrofonen. Så låter gruppen inte längre på uppföljaren ”Bedtime Prayers”.

Jag vill med denna inledning inte på något sätt ta hedern av ersättaren Johan Schuster. Killen har en bra stämma så väl som pondusfyllt gapskrik. Men i och med intåget av hans sångstil och det faktum att övriga herrar har blivit äldre och mer medvetna sticker Blinded Colony inte alls ut längre. De har i och med ”Bedtime Prayers” gått och blivit ett alldeles vanligt melodeathgäng. På gott och på ont.

Samtidigt som det inte går att neka till att ”Bedtime Prayers” är en medryckande och välljudande platta med till större delen bra låtar, svider det lite att Blinded Colony inte klarar att sätta en mer egen touch på materialet. Bandet tar avstamp hos At The Gates, In Flames och inte minst Soilwork för att smiska fram metal som exempelvis danska Raunchy gör fantastiskt bra nu för tiden. Världen behöver inte ännu ett band som går den enkla vägen. Vad som efterfrågas är ett mer vågat handlag med genren.

Jag nickar gillande i takt när jag lyssnar på ”Bedtime Prayers”, men risken att det är ett skivsläpp som kommer att hamna i ett knäpptyst bakvatten är överhängande. Frågan är om inte bandet målat in sig i ett hörn en bit bakom sina konkurrenter genom att försöka spela precis samma sak som dem. För underdogs som Blinded Colony räcker det inte med att göra en bra platta för att få uppmärksamhet. Så bister är verkligheten.