Joyzine.se






Recension - Live

Bob Dylan
Peace & Love, Borlänge
2011-07-02
Av: Alexander Hellgren
Publicerad: 2011-07-04
Hemsida: www.bobdylan.com

Jag var extremt kluvet inställd till den här spelningen, trots att det är vad det ändå är. En av rockhistoriens största live i Sverige. Anledningen till min skepsis var förstås att man aldrig vet vilken Bob Dylan man får live, men också att jag har ett minne av en rakt igenom trist och sömnig tillställning på Roskildefestivalen.

Preferenserna är inte de mest muntra, att det råder totalt fotoförbud, även från publikt håll, på spelningen, men lyckligtvis slår mitt horoskop in den här kvällen och jag får faktiskt en positiv överraskning. Whiskyrösten sitter där den ska och Dylan verkar vara på strålande humör. Så strålande som jag tror att det överhuvudtaget går att vara för den mystiske och mytiske artisten. Han är trots allt 70 år gammal och att se honom dansa och le i Borlänge 2011 trodde jag verkligen inte för, låt säga två timmar sedan.

Men han gör det, ler bakom pianot, dansar med gitarren och bjuder på underhållning likväl som starka låtar där dock vissa arrangemang förvandlar dem tilloigenkännelighet. Jag har väl inte varit den mest hängivna beundraren, men tror att jag av många versioner av Like a rollingstone från extranumren aldrig upplevt den lika bra som ikväll. Inledande Rainydaywomen sätter någon slags standard då den samtidigt lyckas att vara klockren och ojämn, och medan givna klassiska hitlåtar blir förstörda blir doldisar till nya favoriter. Ballad ofathin man blir fantastisk, medan Blowin in the wind bara kändes menlös. Sådan är han Dylan, och det är väl lite av tjusningen.

Jovisst blir jag underhållen, men det är som sagt i varannan minut. Det svävar i andra iväg och jag får inget riktigt helhetsgrepp. Det är också svårt att säga om det är en bra eller dålig Dylan-spelning, då behöver man ha sett honom några gånger. Han känns yngre än 2005 när jag såg honom senast och jag gillar en del av det här. Långt ifrån allt, men tillräckligt mycket för att det ska kännas som en spelning jag absolut inte hade velat missa.

Dela p� Facebook Dela p� Twitter

Relaterat

En albumlyssnares funderingar och farhågor
Årets bästa 2011 enligt Alexander Hellgren

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krönikor
recensioner