Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Krönika

Way Out Wests vassaste band 2007

Sverige berikas med en ny festival sommaren 2007 och sett till biljettförsäljningen står den musiktörstande ungdomen med famnen öppen, redo att ta emot en ny, fräscht satsande konkurrent till de redan etablerade (vissa av dem kräftgående) festivalerna. Way Out West har sålt ut långt innan portarna slår upp i Slottsskogen i centrala Göteborg och förväntningarna är stora från alla möjliga håll. Precis som sig bör vet Joyzine-redaktionen precis vad som är värt att se på festivalen.

Maria Wikström tipsar

1. Patrick Watson
Låt dig inte luras av att Patrick Watson, främst på grund av slutspels-skägget och näsan, ser ut som Henrik Zetterberg. Han är Jeff Buckley när han sjunger. Jag blev myspaceförälskad i låten Giver och sedan i hela albumet ”Close To Paradise” och det har inget med likheterna med Zäta att göra. Kärleken fulländades när jag hörde Watson live i Montreal. Hästar galopperar på herr Watsons piano, han utmanar ständigt sin röst till nya höjder och bandet ger sig in i stormar som man trodde att de aldrig skulle ta sig ur. Patrick Watson är en filur fylld av överraskningar, för att inte säga att han är ett geni.

2. Franke
Det ser ut som att Franke kommer att klara det som Jakob Hellman inte klarade, det vill säga släppa en uppföljare till ett älskat debutalbum. Det har gått ganska många år nu, men än finns det hopp, för tydligen har bröderna Franke spenderat en hel del tid i studion på senare tid. Alltså, det man kan hoppas på är att de är lika bra som de var för fyra år sedan, att de spelar nytt material och att de fortfarande ser ut som att man lika gärna skulle kunna befinna sig på en musikal med namnet ”Smiths army – En hyllning till Morrissey”. Allt detta toppat med Göteborg-misär , muller och kanske lite prestationsångest. Spelar de dessutom makalösa låtar som Drunknandets Färg och Ställs Mot Dig så blir det en hejdlöst bra konsert om man bara låtar sig ryckas med, eller kanske snarare dras ned.

3. Shout Out Louds
Varje gång jag tänker på Shout Out Louds så kommer jag fram till att jag gillar dem lite mer än förra gången jag tänkte på dem. De verkar vara i toppform, ett band som varit i sin bästa ålder i flera år nu, så vida inte spelningen på Emmaboda var en ovanlig formtopp. Det bjuds upp till skrålande sång och galen dans i gamla och nya hits. Var beredd att falla handlös ner i förälskelse när Sveriges sötaste popband spelar Impossible. Kan vara idé att ha med sig någon som kan ta emot när man ramlar alltså.

4. The Tough Alliance
The Tough Alliance är helt klart värda 20 minuter av var mans tid, mycket mer än så blir det antagligen inte. Men vilka 20 minuter det blir! Om man i förväg tror att man kommer bli irriterad på att de ”bara” dansar runt till sin egen musik spelad playback, poserar och mitt i lyckoruset glömmer bort att låtsas sjunga ibland kanske man ska överväga att inte gå, för det är sannolikt att det blir just så. Ser man tjusningen i det är man bjuden på TTA-dance party. Hur kan du inte vilja gå?!

5. The Besnard Lakes
De är från Kanada, jag älskar Kanada! De är i grunden baserade på ett gift par, och det är ju… ok. I ärlighetens namn så har jag hör mer om än av The Besnard Lakes. Men saker som att sångaren Jase Lacek tydligen har producerat både Wolf Parade och Swan Lakes senaste skivor talar ju verkligen inte emot att det är en potentiell kalaskonsert. Detta är alltså egentligen en uppmaning till att gå och se något som man inte sett eller hört förut. The Hives och Laleh i all ära, men det är väl ändå ganska förutsägbart? Gör något otippat! Debutalbumet heter ”The Besnard Lakes Are The Dark Horse”, det betyder att de kommer göra dig förvånad.


Daniel Arosenius tipsar

1. Erykah Badu
I gränslandet mellan soul och r'n'b seglar megastjärnan Erykah Badu där hon står för hög musikalisk nivå och inlevelse. Hon brukar allt som oftast ha med sig skickliga musiker live som gör hennes låtar levande, då de på skiva har en tendens att vara en aning statiska.

2. Kanye West
Att en av hiphopens mest säljande artister kommer till Göteborg är stort. Han brukar ofta bjuda på spektakulära och påkostade shower där det är mer regel än undantag med spännande gäster, dansare och stora orkestrar på scen. Även om han egentligen slog igenom som producent är han faktiskt mycket duktig på scen också och om jag får gissa kommer det här bli en konsert med extra allt.

3. Manu Chao
Det här är enligt mig utan tvekan Way Out Wests mest spännande bokning. Manu Chau har gjort ett otal euforiska spelningar inför dansande publikhav över hela världen genom åren. Hans konserter tycks alltid präglas av spelglädje och feststämning och det ska onekligen bli spännande att se om han får igång publiken i Göteborg. Ska vi ställa oss längst fram?

4. The Hellacopters
Det råder inga tvivel om att The Hellacopters har blivit ett av våra mest ansedda rockband i Sverige. Bandet har funnits i över tio år och har under dessa år gjort mängder av spelningar och samlat på sig en hel del rutin. Jag såg dem för några år sedan på Hultsfredsfestivalens största scen och minns det som hänförande och mäktigt. Det ska bli spännande att se hur The Hellacopters har utvecklats fram till idag.

5. Koop
Med härliga rytmer och smakfulla melodier har duon Koop gjort sig ett namn med sin sköna blandning av jazz och pop. Det kanske inte blir festivalens ösigaste konsert, men den här typen av avslappnande musik kommer troligen bli ett skönt komplement till andra mer eggande akter.


Mikael Mjörnberg tipsar

1. Regina Spektor
Någon övergripande presentation lär vara överflödig. Att Regina Spektor föddes i dåvarande Sovjetunionen, sedermera hamnade i New York och senare i livet upptäcktes av självaste The Strokes vet alla vid det här laget. Och den som inte avnjutit ljumma sommarkväller under bar himmel eller svettiga nätter på klubb till den repetitiva trallhiten Fidelity har inte gjort popmusikens ABC ordentligt. Att hennes pianobaserade singer/songwriter i övrigt är fenomenalt vacker är sedan kronan på den här fantastiska levnadssagan.

2. Lady Sovereign
Det är något speciellt med kaxiga uppstickartjejer på hiphop-scenen (och nej då tänker jag inte på nationella praktfiaskon som Feven och Melinda Wrede). Till dem måste sannerligen Lady Sovereign räknas. Hon har tagit en hel grime-värld med storm i och med sin uppkäftighet, sin härliga röst och sina okomplicerade beats. Ett måste på Way Out West.

3. Primal Scream
Jag såg Primal Scream på Hultsfredsfestivalen år 2000. Swaztika eyes hade precis exploderat i Europa och konserten var minst lika explosiv som hitlåten. Om jag inte minns helt fel var det lördag natt och festivalens allra sista headlineframträdande när Bobby Gillespie med manskap gick upp och ägde scenen i nästan två timmar. Med den nyblivna hitsingeln som självklar höjdpunkt för den unga publiken, men med ett långt pärlband av politiska fuck you-fingrar från tidigare i historien dessförinnan. Kan bli intressant!

4. Sparta
När Slottsskogen fylls av alldeles för mycket pop som vill kalla sig indie, svårmodiga kids som inte förstått att karaktär knappast sitter i kläderna och sega hiphopare kan det säkerligen vara skönt att fly festivalområdet en stund för att titta på ett band, som förvisso även de poserar en hel del men ändå har förstått vad sin emo handlar om. I så fall står Henriksbergs dörrar öppna.

5. Eagles Of Death Metal
Att Queens Of The Stone Age blivit sämre och sämre de senaste åren kan mycket väl bero på att den ständige bandledaren Josh Homme slutat knarka och börjat intressera sig mer och mer för konstiga sidoprojekt. Inte mig emot, Eagles Of Death Metal, där Homme lirar trummor, har i dagsläget betydligt mer relevans än QOTSA. Det är precis så här alkoholstinn partyrock ska låta!


Christian Stenbacke tipsar

1. Primal Scream
Dessa grabbar behöver knappast någon presentation. Bobby Gillespie och hans manskap har härjat runt i drogrocksträsket sedan sent 80-tal, men åh så bra det är! Visst, det har varit en ruffig väg för skottarna, fortfarande med ”Sceamadelica” som den stora milstolpen, men fjolårets ”Riot City Blues” var en skön indikation på att Primal Scream fortfarande vet hur man skapar ett helvetiskt psykeldiskt gung. Måstes upplevas.

2. Malajube
Kanada är för indiepopen vad Sverige och framförallt Göteborgs-soundet är för de mer hårdare tongångarna. Men precis som i den senare genren utvecklas banden och fransktalande Malajube måste ses som en slags hybrid som blandar undersköna melodier, med lika underskön exotiskt sång, med mer energiskt ös. Platsen är Pustervik, och en bättre spelplats för detta band kunde man knappast ha förväntat sig, det kommer att bli svettigt!

3. The Hives
The Hives är alltid The Hives. Man kan tycka att låtarna känns lite väl platta på skiva, den senaste plattan ”Tyrannosaurus Hives” gick inte många varv innan den kändes uttjatad, men live… The Hives kallas titt som tätt för världens bästa liveband, inte minst av sig själva, men frågan är om de inte är det? Inte rent spelmässigt kanske, ofta spelar de ganska uselt, men som underhållning är de i världsklass. Howlin’ Pelle Almqvist vet hur man äger en scen och en publik. Och att få höra lite nya låtar från kommande album är väl inte heller helt fel.

4. Woven Hand
David Eugene Edwards har ett väldigt rastlöst och oroligt hjärta. För honom är musiken på riktigt. På liv och död. Ni som har lyssnat på 16 Horsepower vet. I soloprojektet Woven Hand fortsätter Edwards sin ödsliga mission att förkunna sina sorgliga evangelier om livet, döden, sorgen och tron. I skydd av mörkret inne på Trädgårn’ kommer du kunna möta denna sorgefågel, frågan är bara om du kommer att vara densamma när då väl går därifrån.

5. Devendra Banhart
På Way Out Wests hemsida beskriver de Denvendra Banhart som ”en fredsälskande skäggtomte med gitarr som sjunger rader som joy, our only birthright.” Egentligen räcker den beskrivningen. För vem vill inte ha lite mer glädje i sitt liv? Att titta på fredälskande skäggtomtar kan vara nog så roligt, men musiken, mina damer och herrar, går inte av för hackor den heller. Karln är ett musikaliskt geni, och den rösten säger jag bara.

Foto: Regina Spektor - luger.se, Patrick Watson - patrickwatson.net, Eagles Of Death Metal - luger.se, The Tough Alliance - luger.se, Malajube - Robert Scales, The Hives - Karl Haglund, The Hellacopters - hellacopters.com.

Dela p Facebook Dela p Twitter

Mikael Mjörnberg 2007-08-07

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlgg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krnikor
recensioner