Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Recension - Skiva

The Autumns
Fake Noise From a Box of Toy, 2007
Skivbolag: Bella Union
Av: Johannes Ådén
Publicerad: 2008-01-06
Hemsida: www.theautumns.com

För en vecka sedan hade jag aldrig hört talas om The Autumns. Tydligen har de blivit tokhyllade i tidningar som NME, Mojo och Uncut, vilket i och för sig händer tusen band per år. Så, utan några förväntningar alls lade jag mig ner på min säng för att lyssna. Resultat? Jag stängde av efter 23 sekunder. Orsak? Öppningsspåret, Turning Strangers into Friends and Friends into Customers, gör mig olustig till mods; synd på en så fin titel. Min olust orsakas av sångaren Mathew Kellys plötsliga hopp i tonhöjd vilket får mig att tänka på något gammalt finskt power metalband. Tyvärr minns jag inte namnet på dem.

Övriga spår är inte heller de mycket att hänga i julgranen – vilket förvisso är väldigt onödigt när den ändå snart ska dansas ut – undantaget stunder under skivans mittparti då The Autumns börjar leka Radiohead i och med spår som The Midnight Knock, Night Music, Only Young samt klimaxen Glass Jaw, allihop innehållande Thom Yorke-/Jeff Buckley-falsett och besvärliga trumpartier. Ingen av de nyss nämnda går upp emot vad Radiohead har åstadkommit, utan The Autumns försök känns mer som en efterapning i likhet med den jag gjorde när jag klädde ut mig till Magnus Uggla i sexårsåldern.

Under i princip alla genomlyssningar av ”Fake Noise From a Box of Toy” har jag en länge oidentifierad känsla av att jag har missat något. Alldeles nyss kom jag på vad det var. Det känns som att The Autumns vill något med sin musik; jag får känslan av ett bakomliggande syfte som jag inte kan sätta ord på. Det ska de ha cred för i dagens syntetiska musikvärld. De ska även berömmas för att de vågar experimentera och inte sitter fast i en genre. The Autumns försöker förena kritvit indierock (läs Eels) med det bästa från den alternativa rockscenen (läs Radiohead) och kryddar med energin och råheten från någon form av hardcore. Resultat blir något som förslagsvis kan placeras i den, måhända töntiga, genren indieemo. Så alla ni emokids där ute: det är okej om ni skär i er armarna till ”Fake Noise From a Box of Toy”. Ni är i så fall inte lika förutsägbara som de som lyssnar på låtsasemo såsom My Chemical Romance och Panic! At The Disco, utan har lite mer integritet och borde därför premieras.

Dela p Facebook Dela p Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlgg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krnikor
recensioner