Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Warning: mysql_fetch_array() expects parameter 1 to be resource, boolean given in /customers/b/a/d/joyzine.se/httpd.www/control/DatabaseController.php on line 68 Warning: mysql_fetch_array() expects parameter 1 to be resource, boolean given in /customers/b/a/d/joyzine.se/httpd.www/control/DatabaseController.php on line 68

Recension - Live

O'Death
Accelerator, Trdgrn, Gteborg
2007-06-28
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2007-07-03
Hemsida: www.odeath.net

Ren och skär galenskap, om nu galenskap kan ha en färg, är det enda jag kan komma på när jag ska beskriva dessa fem herrar från New York och deras musik. Med en energisk trummis som ser ut som Chris Cornell, en banjospelare som ser ut som om han jobbade på postverket, en fiolspelare som ser ut som en tunnhårig seriemördare, en blyg frontman med ett stort burrigt skägg och en blekfet basist, kan det inte bli något annat än succé?

Men vad ska man kalla musikstilen egentligen? Honky-tonk från helvetet? Umpa-Umpa uppskruvad till max? Det är svårt helt enkelt. Tänk er countrymusik med riktigt bred sydstatsdialekt men allt framfört med en hejdundrans energi och hastighet, det är inte en lugn stund med O´Death på scenen. Eller jo, det finns lugna partier i vissa av låtarna, men de tjänar mer som transportsträckor och ger en skönare kontrast till när det drar igång på riktigt.

Tyvärr har O´Death det tvivelaktiga nöjet att vara första band ut på årets Acceleratorfestival. I normala fall brukar det istället vara en fördel att gå ut först, folk har inte hunnit bli trötta eller jobbigt överförfriskade, men i kombination med att det är fint väder ute på uteserveringen och att de större banden spelar senare, saknas det en hel del folk framför scenen. Vilket kanske är tur för frontmannen Greg Jamie som ser allmänt plågad ut och tillslut erkänner att han är ruskigt blyg inför främmande människor. Bra egenskap när man frontar ett band kan man tycka.

Övriga medlemmar verkar inte bry sig det minsta, varken om publikantal eller blyg frontman, de öser på i alla fall. Banjospelande Gabe Darling och fiolspelande Bob Pycior hoppar och studsar omkring, trots att de mer påminner om gamla gubbar som borde uppskatta ett parti schack betydligt bättre än att lira i ett galet honky-tonk band, men den största behållningen är nog Davd Rb på trummor. Alltså, den blicken. Det ser ut som om han vill slita oss alla i stycken! På ett bra sätt. Enda nackdelen med spelningen är att den är lite väl lång. Nyhetens behag mattas av något efter knappa halvtimman, den sista kvarten kunde de gott ha skippat. I lagom dos är O’Death ett måste för dig som gillar galet bra livemusik.

Dela p Facebook Dela p Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlgg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krnikor
recensioner