Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Carl-Johan Vallgren
Nattbok, 2010
Skivbolag: Metronome
Av: Mikael Mj�rnberg
Publicerad: 2010-09-29
Hemsida: www.vallgren.nu

Ska man på ett enkelt och slagkraftigt sätt sammanfatta mångsysslaren Carl-Johan Vallgrens gärning är det mest självklara ordet att plocka fram ordrikedom. Vare sig det gäller hans böcker eller steg på den musikaliska banan är det den snärtigaste beskrivningen av vad han sysslar med och Nattbok är naturligtvis inget som avviker från formeln.

Här om året var Vallgren i ropet med lysande romanen Kunzelmann och Kunzelmann och nu är det alltså dags för ett nytt album, ett sjunde i ordningen. Själv beskriver sångaren i något sminkade former arbetet som effektivt och framgångsrikt. Orden har kommit till honom på ett enkelt sätt den här gången och penslarna är för det mesta laddade med mörka nyanser. Nattbok är långt ifrån någon munter historia.

Ond bråd död och misär är vad vi får när Vallgren luftar strupen. Detaljrikt och ledsamt beskriver han lemlästade kroppar och krig som ställer till elände. Bitvis låter han som Peter LeMarc när han sjunger. En LeMarc som ger sig på låtar som snarare doftar Winnerbäck, eller kanske Lundell. De är manlig rock med brett ställda ben och dörren öppen mot visträsket.

På många håll får han till det. Bortom den stora bron, utdragna En hälsning från en pojke (ukraina 1941) och julserenaden Öppna adventskalendern är exempel på när allting faller helt på plats för mångsysslaren. Då griper han tag och engagerar. Detta medan vissa spår blir lite väl vankelmodiga och har arrangemang som hade tjänat på mer smärta och mindre glättighet.

Men oavsett vilket är bitarna ordrika och det är väl också så vi vill ha vår Vallgren. Denna synnerligen skicklige berättare.