Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Ola
Good Enough, 2007
Skivbolag: Universal
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2007-10-23
Hemsida: www.ola.cd

Kära Ola

Jag förstår precis hur du måste ha känt dig, hur det måste ha varit som en dröm som gick i uppfyllelse när du fick kliva in i den där tevestudion och få feedback som talade om att du faktiskt var bra på att sjunga. På riktigt! Hur det ännu mer måste ha varit som en dröm när bolag visade intresse efter ditt uttåg ur programmet och när extatiska publikhav började skrika efter dig (för du gillar väl småflickor Ola?).

Men nu är det dags att börja se nyktert på ditt liv. Drömmen är slut, verklighetens sanning måste få tränga fram. Ditt senaste album ”Good Enough” är ett ypperligt exempel. För handen på hjärtat Ola, inte ens du kan väl neka till att det här är en kommersiell hype där du bara är en bricka i ett spel. Där tre, fyra potentiella hitsinglar trängs ihop med medioker utfyllnad och där du bara är verktyget för att kunna sälja paketet. Inte kan du se din mor rakt i ögonen och rakryggat säga att det var precis de här låtarna du innerst inne ville sjunga?

Se bara på titlarna. Totaly Addicted följs av My Addiction, Good Enough föjs av Can’t Get Enough, Baby Girl av Baby I’m Yours. Så förutsägbar är aldrig någon med själ. Att du sjunger popanthems efter r’n’b-fadäser och Michael Jackson-plagiat gör det bara ännu tydligare. Låtarna saknar sammanhållning, de är hoprafsade (troligtvis efter att andra artister ratat dem) för att någon krävde ett album. Och du Ola, du har bara stått i mitten utan att våga säga ifrån, eller kanske helt enkelt bara varit översvallande lycklig över att överhuvudtaget få spela in. Tappade du omdömet Ola?

Det spelar ingen roll egentligen. Nu är det dags att du vaknar. Att du börjar inse att du bara är en nickedocka i ett spel. Om något eller några år, när människorna bakom dig hittar en ny gullegris, en ny småcharmig kille från landsorten, då står du där. Med bittra minnen av att behöva vara mammas pojke i dåliga barnprogram och alltid vara den där glada Idola som det i slutändan ändå inte blev något av. Det är då du kommer fråga dig om det var värt att ge upp fotbollskarriären för att under en kort period av ditt liv vara urtypen för en branschprodukt och ge ut skivor i total avsaknad av integritet. Tänk på det!

Vänligaste av hälsningar
Mikael Mjörnberg – hängiven musikkonsument

PS. All It Takes är i alla fall lite bra DS.