[stäng]

Smurfslakt Tills döden skiljer oss åt, 2009 Skivbolag: Egen utgivning Av: Mikael Mjörnberg Publicerad: 2009-09-17 Hemsida: www.smurfslakt.tk

---

Erkänn. Ni klickade på den här recensionen på grund av bandnamnet och inget annat. Jag erkänner så gärna själv att jag stoppade plastbiten i spelaren av precis samma anledning. Men långt där bak i huvudet skvallrade något redan om att klassen på det här skulle vara väldigt låg. Lika festligt som bandnamnet kan tyckas, lika mycket skvallrar det om låg kvalitet och ändå blir man intresserad. Att man aldrig lär sig.

Det är lite sorgligt på något sätt. Unga små pojkar som tror att de vet vad världen och dess orättvisor handlar om och inte har någon annan utloppskanal för sin frustration än att spela testosteronputtrande målbrottspunk utan tillstymelse till egen identitet. Jag har alltid varit en skeptiker när det kommer till punkens funktion som samhällsomvälvare och när den kommer från ett gäng ungtuppar som bara gör och besjunger precis det som förväntas av ett ilsket punkband med gottgörarpatos känns poängen än mindre uppenbar. Det blir mest larvigt och ja, lite sorgligt.

Det var själva prylen det. Smurfslakt är därutöver riktigt sunkiga musiker. Hellre argt än bra är säkert en paroll de gärna ståtar med i replokalen och stämsången är därefter. Falsk är bara förnamnet. Dessutom är låtmaterialet mer skrän än just ett låtmaterial och det som ska föreställa sologitarr mest något irriterande som ligger och gnisslar långt fram i ljudbilden. Om man nu kan tala om ljudbild. Garageljud är bara förnamnet på vad det här är.

Ni förstår, det är punk på sin lägsta nivå. Men så har ju bandet döpt sig till Smurfslakt också så det borde man ju faktiskt ha kunnat räkna ut.

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg: