Recension - Live
”Vad är egentligen
Gorillaz Sound System?” frågar jag mig i första låten. Det enda som verkligen ger mig en känsla över att de har något med
Gorillaz att göra är videoprojektionerna, som är helt fantastiska och faktiskt totalt överträffar vad originalet lyckades åstadkomma på Roskilde 2010. Om man utgår från kändisfaktor är det väldigt otippat att ett gäng killar som inte ens gör egen musik får agera headliners sista dagen.
Damon Albarn har ju så klart beslutat sig för att stanna hemma och göra något roligare, som säkert har med världens mest överskattade företeelse (
Blur) att göra.
Men visst bjuder killarna på fest. Efter en hel dag med spridda skurar som fått många att tappa modet är det ändå förvånansvärt mycket folk som orkar stanna och kolla på skuggor bakom ett skynke. Redan efter en halvtimme har både
Feel Good Inc.,
Clint Eastwood och
19-2000 avverkats – blandat med lite
Dr. Dre och
Jackson 5. Och hitsen vågar de inte röra. Däremot blir favoriter som
Kids With Guns,
Stylo och framförallt
On Melancholy Hill totalt sönderhackade och fyllda med technobajs.
Jag förstår verkligen inte vad de håller på med när de kör percussionpartier i tio minuter eller när trummisen med huvudbonad à la indianhövding dansar runt framför skynket. Hade de velat ha överraskande inslag borde det verkligen finnas roligare knep att ta till. Till exempel att fokusera på att göra intressanta och rättvisa mixar av Gorillaz-låtar…
Konserten är åtminstone lagom lång/kort, och med tanke på att det är mer än svårt att få möjligheten att se Gorillaz live så känns det faktiskt kul att det finns ett alternativ. Men överlag blir det ett väldigt splittrat intryck som balanserar mellan imponerade och frustrerande.

Relaterat
Hultsfredsfestivalen 2012
Kommentera
Inga kommentarer