Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Iced Earth
The glorious burden, 2004
Skivbolag: Steamhammer
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2004-04-20
Hemsida: www.icedearth.com

I grund och botten är ”The Glorious Burden” en ganska pretentiös och fånig platta. Jag hade antagligen tyckt att den var tråkig och på gränsen till riktigt dålig om det inte hade varit för en sak – Tim Owens. Sångaren som tidigare gick under artistnamnet ”Ripper” fick snällt lämna Judas Priest när pappa Halford ville komma tillbaka, men fann snabbt sin plats i Iced Earth. Något Jon Schaffer och hans gäng måste skattat sig lyckliga åt. Owens sånginsats på den här plattan är något utöver det vanliga. Han lyfter stora delar av det sega låtmaterialet flera mil över dess ursprungliga kapacitet.

Det är klart att det finns några bra bitar på plattan, så som inledande Declaration Day, men långa stunder bjuds det enbart på långdraget riffande och intetsägande melodier. Allt blir på tok för pompöst och låtarna tappar udden. Det känns som om mer kraft lagts ner på historien som berättas genom de elva spåren än på själva musiken. Något som inte ser särskilt bra ut i mina ögon. Owens briljanta insats tillsammans med de låtar som faktiskt har något vitalt att erbjuda gör dock plattan lyssningsvärd. Mer att lyssna på för det skickliga hantverkets skull än för minnesvärda kompositioner.