Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Linda Malmström
Shine On, 2008
Skivbolag: Moody Maraccas
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2008-10-20
Hemsida: www.lindamalmstrom.com

Utveckling är något kul och eftersträvansvärt, när den sker åt rätt håll vill säga. När den istället sätter av i en riktning som inte alls tilltalar är det inte alls lika kul och i fallet Linda Malmström blir jag rent av väldigt besviken över att hon tagit fasta på helt fel komponenter i sin musik för att utvecklas.

På förra plattan ”Red Valley” hördes inte bara en fantastisk duett med Mats Brandemark i Steal him away utan rakt igenom finfin popmusik med ett klädsamt stråk av country i botten. Linda Malmström tyckte uppenbarligen att det där med country var dödligt kul och på ”Shine On” har hon låtit utvecklingen leda till att den tagit klivet in i förarsätet.

Till skillnad från exempelvis en artist som Christian Kjellvander vars countryexcesser är smakfulla klarar Linda Malmström inte av att låta countryn styra över hennes popmusik (som ligger kvar där någonstans långt bak i kulisserna). ”Shine On” blir istället en hiskelig uppvisning i ansträngande redneckcountry där de mer tillbakalutade numren känns konstruerade och där det egentligen bara är inledningsbiten My inner life som hade kunnat platsa på ”Red Valley”-plattan.

Nej Linda Malmström skiner verkligen inte på den här plattan. Om hon vill sitta vid lägerelden och käka bönor direkt ur bruken med tandlösa jänkare i rutiga skjortor som enda sällskap eller försöka övertyga den P4-publik som älskade Svensktoppen när Kent Finell var dess trygga röst är det hennes sak. Visst är det så. Men för oss andra som såg fram emot ”Shine On” är det här en utveckling som gått åt totalt fel håll.