Recension - Skiva
Precis som var fallet med Revolverskivan för pop och rock visas osignade akter upp på metalupplagan. Och precis som var fallet senast är det här en väldigt ojämn platta. Att så mycket avskräde kan klassas som högkvalitativt och spännande av folket på NLP förvånar mig faktiskt.
Men det finns självfallet bra grejer här och istället för att gnälla över sopgäng tänker jag kasta ljus över dem som verkligen har något att tillföra scenen. För er som ofta frekventerar den här sidan är det ingen nyhet att jag gillar
Seventribe. Inte helt oväntat står de för ett av de bästa bidragen på den här samlingen med sin låt
Fate. Jag har även varit i kontakt med glammiga
Crashdïet tidigare. Då tyckte jag att de var mest fåniga och inte särskilt bra alls. Här visar de sig dock från en helt annan sida och tycks mycket mer vitala än vad jag kan minnas dem.
Här finns också några gäng jag aldrig tidigare hört talas om, men som lockar till sig min fulla uppmärksamhet.
Nepharitus,
Cradle of Filth-inspirerade låt
Heaven’s decline är råbra. Symfonisk black metal när den är som bäst. Även hårt aggromanglande
Scaperoot ska ha tummen upp. Med influenser som kan stavas
Machine Head och
Headplate, men även
Superjoint Ritual bjuder de på finessrikt och svängigt mangel.
Det sista utropstecknet som förtjänar redaktionell plats är
Bullet som med sitt fullkomligt oblyga
AC/DC-plagiat imponerar. Det är visserligen mer kul än bra, men ger en nästan löjlig tillfredställelse. Att jag tycker ”Revolver – Hard Rock & Metal Edition” är bättre än pop/rockvarianten beror nog dock mer på min musiksmak än de deltagande banden.

Relaterat
Julspecial 2009
V/A (2005-01-01)
V/A (2012-01-01)
Kommentera
Inga kommentarer