Recension - Skiva
Man.Machine.Industry är det där bandet som
man just bara hört talas om. Kämpar som lirat och lirat sedan 2000 och som
omnämnts på en mängd ställen, men som det ändå inte blivit särskilt mycket
av. Jag kan ärligt säga att gångerna jag läst om trion överstiger de
gånger jag verkligen lyssnat på den.
Att försöka återge vad som stått i de där artiklarna och
recensionerna är emellertid helt omöjligt och något större intryck gör
inte heller musiken på den här ansträngningen. Som en blandning av ett
slappt
Transport League (vars frontman Tony
numera bossar över en orkester med snarlikt namn som M.M.I –
M.A.N) och ett profillöst
Ministry. Aggro och industri utgör
grundfundamenten till en solid metalsoppa. Men det lyfter aldrig.
Främst för att materialet på ”The devils blues...to hell and back”
snarast beskrivs som profillöst. Kanske är det också just därför det
aldrig blivit så mycket mer än småbuzz kring orkestern som aldrig riktigt
lyckats hitta en fast gitarrist som blivit varaktig i sättningen. Det hörs
att det finns potential i Man.Machine.Industry men sen är det stopp. Det
är precis sådant som gör att man lägger en orkester på minnet utan att
egentligen ha en uppfattning om dess tonkonst.
Den trista sanningen är nämligen den att det inte kommer dröja länge
förrän jag helt glömt hur det här lät och bara bandnamnet skvalpar kvar i
minnesbanken. Det verkar vara orkesterns öde.

Kommentera
Inga kommentarer