Recension - Skiva
Det finns två olika infallsvinklar på
Yasin Hillborgs dokumentärfilm om utvecklingen av hårdrock i Sverige. Dels kan man se på den som en anekdotsamling, en bunt välproducerade miniintervjuer som skulle gjort sig extremt bra i Youtube-format. Dels kan man se på den som en dokumentärfilm.
Som anekdotsamling betraktat är den alldeles underbar! Hårdrockare är för härliga, och berättelserna som avlöser varandra är fantastiska! Det är stor humor när
Yngwie Malmsteen och
Anders Johansson berättar om hur de uppfattade ”The Fucking Fury”-incidenten och när
Michael Amott berättar varför japaner är så förtjusta i svensk hårdrock och metal.
Däremot blir det hemskt, i det närmsta tragiskt, när man börjar nysta i vad som hände med
Europes alla
Final Countdown-pengar, och när
Uffe Cederlund och
Nicke Andersson berättar om ”inbördeskriget” mellan Sverige och Norge när black metal-scenen började växa sig stark. Anekdoterna är utan tvekan filmens behållning.
Ur det andra perspektivet finns det betydligt mer att anmärka på. Jag saknar röd tråd, sammanhang och uppföljning och dramaturgin är, i bästa fall, obefintlig. Hillborg väljer att berätta var historia för sig, och det är bara i delen dedikerad Göteborgssoundet och inblicken i tapetrading-scenen som man anar ett större sammanhang.
Därtill hoppar filmen mellan de olika historierna på ett sätt som inte riktigt är till fördel för någon av dem och gör helheten osammanhängande. Vidare lämnas många dörrar öppna, och många stenar orörda. Jag hade exempelvis gärna sett en kommentar från exempelvis
Siwert Öholm angående det berömda Svar Direkt-avsnittet med
Anders Tengner, eller hur Europe faktiskt tog sig ur den enorma skatteskuld man råkat lägga sig till med.
”Så Jävla Metal” är en enormt underhållande film för alla oss som är intresserade hårdrock, men det är inte filmens egen förtjänst.

Relaterat
Julspecial 2009
V/A (2007-01-01)
V/A (2006-01-01)
Kommentera
Inga kommentarer