Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Recension - Skiva

Mastodon
Call Of The Mastodon, 2006
Skivbolag: Relapse Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2006-01-31
Hemsida: www.mastodonrocks.com

Jag tillhör den minoritet av musikkritiker som inte tycker att fjolårets ”Leviathan” är ett fullkomligt mästerverk. Ärligt talat, har inte hypen kring Mastodon tagit lite väl stora proportioner? Så förbannat världsomvälvande är varken gruppen eller det nämnda albumet! Följaktligen är jag heller inte den förste att drägla som en överkåt pitbullterrier när nio låtar från bandets tidiga dagar återutges av Relapse. Märk väl att jag inte på något sätt baktalar Mastodon här. Jag efterlyser bara lite sans och förnuft i den sanslösa hype som uppstått kring metalgänget.

Härmed förstår ni att jag tvärtemot många andra inte kommer höja ”Call of the Mastodon” till skyarna, utmåla den som en viktig del av musikhistorien. Däremot hör jag ett kompetent och långa stunder väldigt svängigt gäng på den här plattan. Att det är orkesterns första stapplande steg i skivformatet hörs inte alls. ”Call of the Mastodon” andas professionalism.

Låt gå för att det i flera fall handlar mer om tekniskt meckande än regelrätta låtar, men Mastodon lyckas rycka med lyssnaren. Att det svängde något djävulskt om dem redan tidigt i karriären är ett faktum. Jag tycker rent av att större delen av ”Call of the Mastodon” glimrar mer än vad ”Leviathan” gjorde.

Vad som ligger Mastodon – och många andra band inom genren också för den delen – i fatet är att sången ibland känns ganska tråkig. Rent av överflödig. Frågan är om de inte hade gjort sig bättre som ett rent instrumentalt band. Jag vet inte om det är sången eller det konstanta mecket som tröttar ut mig. Någonstans efter hälften av speltiden känns inte ”Call of the Mastodon” lika rolig längre. Där någonstans falnar den sista glöden i glorian.

Mastodon är ett bra band och var en trevlig bekantskap redan under sina tidiga dagar – det visar ”Call of the Mastodon”. Men bara för att de har en fantastisk trummis och slog igenom vid rätt tidpunkt bör de inte få åtnjuta världsherravälde. Många kollegor borde nog sansa sig lite innan de avnjuter den här skivan. Annars kommer hyllningarna säkerligen anta farsartade proportioner.

Dela p� Facebook Dela p� Twitter

Relaterat

Årets bästa 2012 enligt Jesper Robild
Årets bästa skivor 2009

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krönikor
recensioner