Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Florence Valentin
Spring Ricco, 2009
Skivbolag: Startracks
Av: Johannes Ådén
Publicerad: 2009-08-10
Hemsida: www.pucka.se

Bokningsbolaget och festivalarrangörerna Luger har en förmåga att lägga flera intressanta och sevärda akter samtidigt på sina festivaler (Way Out West, Accelerator, Where The Action Is, Popaganda). Därför drog jag en lättnadens suck när Way Out Wests spelschema presenterades och Nas, en av mina husgudar, får speltid samtidigt som Florence Valentin. Ett band som bara är bleka kopior av allt och inget och borde få husera på, de förvisso utdöende, fritidsgårdarna.

”Spring Ricco” är bandets tredje fullängdare och ska tydligen vara egenfinansierad utan uppbackning av något bolag. Som om det nu skulle spela någon roll. I fotboll är det målen som räknas och i musik bör därmed det väsentliga vara hur det låter.

Vi bjuds på blott nio spår (vilket förvisso inte behöver vara en nackdel) som ofta behandlar alienation på ett eller annat sätt och utgår från de slagnas perspektiv, de av samhället oaccepterade, de som fallit offer för kapitalismen och så vidare. Tyvärr blir det mest klyschor som staplas på varandra. Sångaren Love Antell verkar vilja så mycket, men istället för att ge lyssnaren en chans att reflektera så proklamerar Love att det är så här det är, punkt. (Ungefär som i gamla Sovjetunionen, en jämförelse som han säkert blir stolt över.)

Av andra har Florence Valentin jämförts med ett annat Way Out West-aktuellt band, Glasvegas, men det är uppenbarligen en jämförelse som haltar. Nog kan jag tro att FV eftersträvar att vara Sveriges Glasvegas, men där Glasvegas socialrealistiska texter skär djupt in i hjärtat och lämnar stora, röda och efterhand svartnande blodspår efter sig skrapar FV inte ens på ytan. Som mest kanske det smärtar lite i benet, men inte på grund utav briljanta textrader utan att en låt, på riktigt, heter Jag är hellre blind än ser mitt liv utan dig. Bra svenska, Florence Valentin.