Joyzine
Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Krönika

Årets bästa skivor 2010 enligt Christian Stenbacke

Under december, hela vägen fram till jul listar redaktionen på Joyzine.se de bästa skivorna från året som gått. Pop trängs med rock och metal med hiphop när tio skribenter tycker till om vilka som komponerade den bästa musiken under 2010. Idag presenterar vi Årets bästa plattor enligt Christian Stenbacke.

1. The National – High Violet
Mörkret riskerar att äta upp dig. Inifrån. Utifrån. Från överallt. Tom Berningers mörka stämma ekar inuti din skalle, sätter hela din kropp i brand, sätter dig mitt i ensligheten. Att kunna följa upp den ruskigt starka ”Boxer” från 2007 trodde jag knappt var möjligt, men New Yorkarna i The National har lyckats. Om ”Boxer” är en modern klassiker så är ”High Violet” – just det – ytterligare en modern klassiker. Är du en riktig hardcorenationalare så ska definitivt även kolla in den expanderade versionen av ”High Violet”. The National krossar allt motstånd 2010.

2. Robyn – Body Talk
Sveriges popdrottning har legat i träda i flera år, gottat till sig likt innehållet i en vas med inlagd gruka, och när väl uppvaknandet och uppstigande skedde var det med besked. 2010 var året då Robyn på allvar etablerade sig som en världsstjärna tack vare två kroppsdelar som till slut blev till en helhet. Frågan lyder nu således: vart kommer det hela att sluta? Kommer Robyn bli Sveriges svar på Laday Gaga, och framför allt, skulle hon i så fall vilja vara det?

3. Interpol – S/t
Tre album senare kom så den självbetitlade plattan, och som alla självbetitlande plattor är det alltid ett skarpare läge när plattan är just självbetitlad. Nytt för i år är att basist-Carlos inte längre är med och turnerar, men vad gör det när ersättaren heter David Pajo och har spelat i alla coola band under 2000-talet värda namnet? Interpol 2010 är skarpare, bättre och mer fokuserade än de varit sedan släppet av grymma ”Antics” 2005, och det säger inte lite.

4. The Kissaway Trail – Sleep Mountain
Vid första anblick skulle man aldrig kunna tro att dessa grabbar kommer från Odense i Danmark. Absolut inte efter första genomlyssning heller. Allt som har med The Kissaway Trail att göra skriker ”New York” – det skriker indierock och det skriker ”arty farty”. Vilket passar mig perfekt. The Kissaway Trail har fortfarande inte gjort så mycket väsen av sig på våra breddgrader, men på anda sidan havet är de redan en snackis. Ta ett stalltips och kolla upp ”Sleep Mountain” omedelbart.

5. First Aid Kit – The Big Black and the Blue
Precis som jag förutspått blev 2010 året då systrarna Söderberg slog genom med dunder och brak. Det var bara en tidsfråga förstås, så mycket talang och närvaro går inte att hålla undan för världen. Hade man inte vetat att dessa unga damer kommer från Enskede, Stockholm, hade man lika gärna kunnat gissa på Nashville, Tennessee. Fleet Foxes möter Cindy Lauper, för Johanna och Klara Söderberg har resan mot stjärnorna bara börjat.

6. Marina and the Diamonds – Familiy Jewels
Plötsligt fanns hon bara där – målad blå och gnistrande likt diamanter – Marina Lambrini Dimandis. ”Gissa vad? Jag är inte en robot” sjöng hon för glatta livet och jag blev kär. Debuten är sådär lagom skönt svajig som anstår en nykläckt artist som inte riktigt hittat den röda tråden i sitt uttryck, i det här fallet till det bättre. Hon har talang den här tjejen. Och attityd. Hand upp om ni redan nu tillhör hennes digra samling diamanter.

7. Johnossi – Mavericks
Tredje gången gillt för herrarna John och Ossi – skulle de lyckas fånga den fantastiskt explosiva livebilden på skiva den här gången? Svaret är… nej. Frågan är felställd, frågan borde vara: har Johnossi lyckas skapa ytterligare en skiva som totalt transformeras till ett audiellt inferno när den framförs live? Då är svaret ja. Johnossi är Sveriges i särklass bästa liveakt, men karriärens kanske starkaste skiva i ryggen är de ett måste att se när tillfälle ges.

8. Jónsi – Go
Kan man inte få mer av det bästa så får man nöja sig med det näst bästa. Nu när Jón “Jónsi” Þór Birgisson bestämt sig för att ta en paus från att fronta himmelska Sigur Rós lägger han sig inte på latsidan, tvärt om. Skapar han inte musik tillsammans med pojkvännen Alex Somers, under namnet Jonsi & Alex, ger han ut snillrika popkonstruktioner under eget namn. ”Go” är den mest sprattlande och sprittiga skiva du hittar under 2010.

9. The Hundred in the Hands – S/t
Jason Friedman och Eleanore Everdell bondade genom att åka tvärs över USA i en trång van samtidigt som de lyssnade på minimalistisk techo och fransk elektronika. Precis så låter The Hundred in the Hands, som, förutom att ha valt ett uselt bandnamn, faktiskt lyckas skapa en stämning värd namnet på den självbetitlade debutplattan. Den är skönt laidback helt enkelt, det räcker för mig. Dessutom är videon till Pigeons cool.

10. Jack Johnson – To The Sea
För att ha en ursäkt att se barnfilmer på bio brukar jag alltid se till att ha småbarn i närheten. Eftersom jag inte har några egna brukar jag alltid ta några andras. Turligt nog har jag en liten syster på fyra år som fungerar alldeles utmärkt som substitut. Just jag och min pyttelilla syster var och tittade på Curious George, Nicke Nyfiken, och det var tur för mig. Annars hade jag kanske inte stött på namnet Jack Johnson. På den vägen är det: 2010 släpper Jack sitt sjätte studioalbum och allt är som det ska.

11. Ikons – S/t
Självklart måste det finnas lite skönt Göteborgsgroove på en årsbästalista värd namnet. Eftersom Silverbullit konsekvent vägrar vakna ur sin dvala gäller det att se sig om efter ett par värdiga efterträdare: in på scenen kliver The Ikons! Det är respekt att öppna sin debutplatta med en åttaminuterslåt i sann kosmisk shoegazeanda. Nu återstår bara att ikonerna lyckas sparka liv i sina silverkulor till skivbolagskamrater och ger sig ut på en samstämmig grooveturné.

12. Sun Kill Moon – Admiral Fell Promises
Mark Kozelek spenderade många år på 90-talet med att måla röda hus. Det gick väldigt bra, men Mark tröttnade till slut. Sedan en tid tillbaka ägnar han sig istället åt förhållandet mellan sol kontra måne – det går också väldigt bra. Mark Kozelek styrka sitter i hans betraktande öga och modfällda röst. ”Admiral Fell Promises” är albumet då allt skalas ner, kvar finns bara en nylonsträngad gitarr och en röst. Ett måste för alla kvasiintellektuella Jack Keruack-fans.


Tidigare listor
Årets bästa skivor 2010 enligt Erik Högkvist
Årets bästa skivor 2010 enligt Nina Torbacke
Årets bästa skivor 2010 enligt Anders Nilsson
Årets bästa skivor 2010 enligt Marcus Ulvsand
Årets bästa skivor 2010 enligt Alexander Hellgren
Årets bästa skivor 2010 enligt Anna Enkvist
Årets bästa skivor 2010 enligt Mikael Mjörnberg
Årets bästa skivor 2010 enligt Anton Wedding
Årets bästa skivor 2010 enligt Johan Norström

Dela p Facebook Dela p Twitter

Christian Stenbacke 2010-12-21

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlgg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krnikor
recensioner