Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Markus Krunegård
Popadelica, Huskvarna
2009-05-02
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2009-05-03
Hemsida: myspace.com/markuskrunegrd

Timmen tidigare har Florence Valentin stått på samma scen och kastat pseudopolitiska pamfletter omkring sig till en gräns som nästan är löjlig. Det verkar förra årets popprins Markus Krunegård också tycka.
- Florence Valentin snackar mycket om arbetslöshet och sånt och det är synd om dem men för oss allergiker är det fan värre, säger han humoristiskt en bit in i spelningen.

Det är kul, men så mycket roligare än så blir det tyvärr inte när han avslutar programmet på gemytliga Popadelica. Dels är den där magin som fanns när han gjorde sina första varv med ”Markusevangeliet” i ryggen förra sommaren inte där längre. Dels har han helt enkelt ingen av sina bättre kvällar.

Markus sjunger svagare än vanligt och när hans medmusikanter körar låter det bitvis som rena fyllekörer. Det kan i skrift kanske låta kul, men i smygsnygga popmelodier gör det sig inte alls. Snarare låter det som om bandet är rostigt och kanske sniffat lite för mycket på brygden innan det blev dags att kliva på scenen. Så är det förmodligen inte, men som sagt, det är ingen av de bättre kvällarna för Krunegård. Hans röst är väl nasal och spricker då och då upp.

Annars är låtvalen de väntade. Jag är en vampyr och Ibland gör man rätt ibland gör man fel får väldigt glatt bifall från publiken och skickar ut ungdomarna med rusiga känslor i den svinkalla småländska vårnatten. Intensiteten i framförandet och scenshowen kan man sannerligen inte klaga på.

Men ska Krunegård kunna rulla några varv till den här sommaren måste han komma med nytt bländande material. Känslan av att hans show redan är gjord och sedd är lite för stor när han sparkar igång festivalsäsongen på Popadelica. Det kan inga fyllekörer, humoristiska kapningar av träliga agitatörer eller entusiastiska tonåringar ändra på. Så är det bara.