Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Krönika

#pip2012-bloggen

Putte i Parken

Joyzines Mikael Mjörnberg och Ricky Holmquist bevakar Putte i Parken hela veckan och håller er helt uppdaterade med recensioner från alla viktiga spelningar i Mariebergsskogen i Karlstad. I #pip2012-bloggen samlar vi allt som inte riktigt ryms i den formen. Anekdoter och händelser från festivaldagarna uppblandade med bilder och annat smått och gott när två herrar i sina bästa år tar på sig tuffa ungdomsglasögon och ger sig ut i vimlet. Håll till godo.

Glöm heller inte att följa oss på Twitter (@joyzinese) och Instagram (@Mjornberg , @rickyholmqvist) där vi rapporterar kontinuerligt under festivaldagarna.

Söndag 8 juli 16.06
Den avslutande festivaldagen i menlösa bilder.


Sista festivaldagen inleddes med precis rätt typ av uppladdning...


…med andra ord riktig festivalmat.


Alla tyckte uppenbarligen inte att musiken var det viktigaste på festivalen i hockeystaden.


Markus Krunegård höll hov på ett stilfullt sätt under den tidiga kvällen.


Umeå levererar, Deportees gjorde som många andra, lockade storpublik till Teaterscenen.


Sista festivaldagen, sista chansen att stila i tuffa ungdomsglasögon för Senior Holmquist...


...och sista chansen att dricka tuff ungdomsöl ur små plastglas.


Bland många östgötska artister den avslutande dagen utmärkte sig Den Svenska Björnstammen med en svettig show...


...innan Lars Winnerbäck satte den definitiva punkten för festivalen på ett stiligt sätt.


Festivalen är slut, men det finns annat som måste firas...


Söndag 8 juli 15.31
När man vaknar i en varm skön säng och hör regnet smattra utanför fönstret. Då kan man inte låta bli att le väldigt nöjt för sig själv. Samtidigt som man lider lite (lite iaf) med alla de tappra campare. Fy faan för att bo i tält när det regnar. Been there done that. Hated it.

Lördagen var den stora östgötadagen i Karlstad. Krunegård. Björnstammen. Lasse Winterdäck. City och Slagsmålsklubben stod på programmet.

Krunkan gjorde en snygg spelning tyckte jag. Men jag är ju samtidigt ett obotligt popsnöre.

Winnerbäckarn bjöd på en mörk lite lugnare spelning. Men satan i gatan med det kompbandet. Nicke, Robban och Boba från Hellacopters vet hur man skapar sväng på scen. Lite synd bara att de inte utnyttjas mer. Hugger I Sten och Jag Får Liksom Ingen Ordning var de skyhöga höjdpunkterna.

I övrigt så var det återigen en galet trevlig dag i Karlstad. Bra band. Bra Fölk och en allmän skön stämning. Jag tror nog den här festivalen har alla chanser i världen att kunna växa sig större och starkare.

Det kanske bara är jag. Men alla de stora artisterna (Kent, Thåström och Winnerbäck) har alla sett ut att blivit uppriktigt tagna och berörda av festivalpublikens kärlek. De tycks ha gett det där lilla extra på scen. Det märks utåt och blir så otroligt häftigt att beskåda.

Nu är det dags för vardag igen. Nu är det lunk igen. Tack för den här gången. Tack Putte och alla ni andra som gjort dom här dagarna svårglömda.

/RH


Fredag 7 juli 14.25
Putte i Parken i ännu fler menlösa bilder.


Festivalmat. Vi jobbar med finmiddag hos värdparet snarare än slafsig fulmat till ockerpriser.


Thåström i motljus.


På nätterna fortsätter festligheterna på klubb. Båten blev snabbt ett favoritetablissemang för herrskapet.


Chefredaktören arbetar. Senior Holmquist tar igen sig på sitt eget vis.


Lite regn bekommer inte rutinerade festivalbesökare. The show must go on.


Snygg ljussättning. Man kan bli kär för mindre.


Kent sparade inte på krutet när Mannen i den vita hatten (16 år senare) fick avsluta kalaset...


...och konfetti kan man ju aldrig ha för mycket av.


Vyn utanför Båten en vacker festivalkväll kan väl knappast beskrivas som annat än magisk.


Tuff, koncentrerad chefredaktör i skymning.


Vi har tjatat nog om det vid det här laget, Thåström gjorde en fantastisk spelning.


Regnet piskade ner, men publiken svek inte Melissa Horn.


Det finns tuffa ungdomskläder och så finns det regnkläder. Joyzines utsända jobbar med bådadera.


Teaterscenen är som sagt riktigt, riktigt juste...speciellt när det regnar.


När Kapten Röd höll hov var det inte många som kunde hålla de dyngsura lemmarna under kontroll.


Det finns bara ett sätt att avsluta en festivaldag när alla intryck ska sammanfattas.


Lördag 7 juli 13.31
01.05 natten mellan torsdag och fredag. Thåström har precis lämnat Stage of Joy.

Senior Holmquist: ”Jag vill inte prata om det här.”

01.05 natten mellan fredag och lördag. Kent har precis lämnat Stage of Joy.

Senior Holmquist: ”Jag vill inte prata om det här.”

Ni förstår förmodligen andemeningen. Ni skulle definitivt ha gjort det om ni sett det snudd på chockade uttryck som präglade Senior Holmquists ögon vid båda de här ögonblicken.

Ibland är konserter så hänförande, så vackra, så emotionellt uppslitande att det är omöjligt, för att inte säga rent av dumt och patetiskt, att försöka sätta ord på dem. Då är det bättre att bara hålla tyst. Sådana upplevelser har drabbat oss två nätter i rad på Putte i Parken.

Både Thåström och Kent. Så vackert. Så stort. Så hänförande.

De tog flera timmar innan vi, två tuffa ungdomliga herrar med vitt skiljda musiksmaker men som båda träffats av den överrumplande kraften från två av Sveriges förnämsta liveakter, faktiskt kunde slå oss ner på balkongen med varsin whiskey och faktiskt försöka rekapitulera vad fan som hände.

Det är fortfarande inte lätt. Jag är ärligt talat glad att det var Senior Holmquist och inte jag själv som dragit lotten att vrida ur sitt hjärta och sammanfatta händelserna i recensionsform. Konserterna var som sagt oerhört svåra att beskriva i ord.

En sak är säker nu när vi sorgligt nog närmar oss den sista kvällen på den här formidabla festivalen. Lasse Winnerbäck har som sista kvällens headline väldigt mycket att leva upp till om han ens ska vara nära att mäta sig med det som hänt i Mariebergsskogen i veckan.

Jag gillar Winnerbäck. Jag tänker fylla 30 till Winnerbäck inatt. Jag hoppas att jag får anledning att lägga fingrarna på tangentbordet imorn förmiddag och sammanfatta det hela.

01.05 natten mellan lördag och söndag. Lars Winnerbäck har precis lämnat Stage of Joy.

Senior Mjörnberg: ”Jag vill inte prata om det här.”

/MM


Lördag 7 juli 13.11
Jaha.. så kom då det där jävla regnet. Typiskt. Men är man rutinerad så har man ju regnjackan nära till hands i den tuffa ungdomsväskan.

NÃ¥gra reflektioner jag gjorde under dagen.

1. Melissa Horn är väldigt mysig. Hon är söt som socker. Men otroligt tråkig på scen. De flesta av hennes låtar innehåller ordet ”du”. När jag skriver om kärlek gillar jag att använda ordet ”jag”.. men inte Melissa inte.

2. Kapten Röd är en pajas. Det var en komplimang. Musiken är rolig och sprallig. Jag skakade mina stela höfter genom hela setet. Men det är mer skoj än bra. Det coolaste var dubstep-partiet som sparkade sig in i en av låtarna. Jordbävnings-bas. Mäktigt.

Den kanske viktigaste reflektionen. Kents två avslutande låtar var bland det sjukaste och bästa jag sett på en scen. Får du möjlighet så går FÖR HELVETE och se Kent. GÖR DET!!

Putte i Parken 2012 är en väldigt bra festival. Området är perfekt. Ljudet från scenerna är klockrent. Folket trivs och är lyckliga. Hatten av till arrangörerna. Just det ja.. det där med mobilnätet. Det hade ju varit kul om man lyckades använda sin tuffa ungdomstelefon nån gång under kvällen.

/RH


Fredag 6 juli 12.16
Torsdagen var en magisk festivaldag. Solen sken. Molnen höll sig borta. Och de band vi såg var löjligt bra. Kriget på Båten var sådär otäckt..eehhh.. konstigt men samtidigt briljant. Som jazz på iphone.. typ..

Thåström var Thåström. Fast gånger en miljon. Större. Hårdare. Snabbare och fullproppad med dynamit. Sjukaste spelning jag sett med Pimme. Utan tvekan.

Mållös. Helt mållös stod jag och funderade över vad jag sett.

Torsdagens två viktigaste ord som har tatuerat in sig i min själ.

- Kriget hände.

Krigets basist Christoffer efter spelningen när jag frågade honom va faan det var som hände.

Kriget hände. Glöm nu inte det ungdomar.

/RH


Torsdag 5 juli 18.11
Så då fick jag då access till den här festivalbloggen. Dags att med mina egna ord egentligen få förklara vad som försiggår här i Karlstad.

1. Vädret är oförskämt bra.

2. Ölen på festivalområdet är lika liten som dyr.

3. Banden vi sett har än så länge varit väldigt bra.

Jag såg Thomas Stenström igår. Det var så löjligt barnsligt bra. Kan du som läser inte göra mig en tjänst och gå in på Spotify (eller motsvarande) och lyssna på hans skiva. Popmusik när den är som allra vackrast.

Ikväll ska jag/vi se Thåström, men innan dess ska jag se Kriget (ja dom heter så).. jag är rädd. Kriget är inte musik. Kriget är oljud. Kriget är skrammel. Men av nån konstig anledning så låter det väldigt bra.

Var det nåt mer?

Hörs..

/RH



Torsdag 5 juli 16.40
Den första festivaldagen i menlösa bilder.


Teaterscenen i Mariebergsskogen är en riktigt skön konsertscen, Jakob Hellman var däremot ganska seg.


Gemytligt PiP-mys i sommarsolen.


Senior Holmquist hade en riktigt tuff ungdomsskjorta kvällen till ära.


Riktigt liten och svindyr öl.


Strålande dag i Mariebergsskogen i Karlstad. Tinie Tempah står för underhållningen.



Torsdag 5 juli 16.14
”Men är det så bra egentligen?”

Kollega Holmquist är skeptisk inför Flogging Molly, men låter sig motvilligt släpas med för att sluta upp i första festivaldagens största publik och avnjuta en dos löjligt tight och välavvägd punkrock med tydliga irländska folkmusikinfluenser.

Och han är inte direkt svårflörtad. Det tar en, två, kanske tre låtar innan hela han står med tidernas största fånflin i ansiktet och älskar varje sekund av konserten. Det råder väl egentligen ingen tvekan om att Flogging Molly med sin partypunk är det perfekta festivalbandet och publikreaktionen är därefter. Ingen kan stå still och det rycker ofrivilligt i lemmar både lite här och var. Det mynnar ut i en av de förmodligen mest okonventionella konsertrecensioner som publicerats på Joyzine ( här ).

Annars är den första dagen på Putte i Parken, förutom då en dag fylld av riktigt bra musik, en enda lång jakt på mobiltäckning. Det dröjer inte många minuter innan 3G-nätet lägger ner. Karlstadsstadsnät som arrangörerna ystert basunerar ut inloggningsuppgifterna till över hela festivalomårdet är givetvis överbelastat och pressnätverket vägrar konsekvent att inte fungera.

Med andra ord går storslagna planer om mängder av tweets i stöpet tämligen omgående. Istället väntar tröstlast hamrande på uppdatera-knappar innan batterier laddas ur och kollega Holmquist inte kan göra annat än trösta sig med öl till ockerpriser avnjuten ur plastglas.

Men allt som allt är onsdagen på Putte i Parken en alldeles utomordentlig dag och nu laddar vi som bäst inför en ny dag med festivalfestligheter.

Kollega Sebastian Norling Rauhala kikade också förbi en sväng i redaktionshögkvarteret. Han var rätt lycklig även om det inte blir något festivalbesök för honom just den här gången.





Onsdag 4 juli 11.48
Veckans temporära redaktion i centrala Karlstad är upprättad. Nu kan Putte i Parken ta sin början på allvar. Ikväll med spelningar av bland annat Seether, Tinie Tempah, Graveyard och en mängd andra godbitar. Det kommer bli fantastiskt.

Så länge vi inte ska ta det faktum att det gick åt skogen i Marieberg utanför Örebro igår och det faktum att festivalen går av stapeln i Mariebergskogen i Karlstad som ett dåligt omen.

Örebros Marieberg är ju nämligen en labyrint. Ett märkligt ställe där den eftertraktade hamburgarrestaurangen ligger gömd inne i en stängd galleria och där chaufför Ricky upprepade gånger lyckades så väl hamna på fel sida vägen som på fel kurs på E18. Men vi klarade oss ur dilemmat och är nu som sagt på plats.

Redaktionen upprättad. Festivalen kan börja.



Följ med i de sociala medierna hela festivalen.

Mjörnberg på Twitter: @mjornberg
Mjörnberg på Instagram: @mjornberg

Holmquist på Twitter: @storasidus
Holmquist på Instagram: @rickyholmqvist

Joyzine på Twitter: @Joyzinese

/MM



Dela p Facebook Dela p Twitter

Mikael Mjörnberg 2012-07-04

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlgg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krnikor
recensioner