Recension - Live

Ska jag börja namedroppa en väldans massa hitlåtar eller kort och gott bara konstatera att Jonathan Davies och hans medbrottslingar fyrar av en kavalkad utan dess like fylld med idel gamla örhängen? Medan
Volbeat får oceaner av tid för att framföra sin raggarrock tvingas de banbrytande jänkarna hålla till godo med en ynklig timmes speltid.
Sagt och gjort,
Korn vilar inte på hanen eller sparar på krutet utan gör det mesta av sina minuter. I ett snudd på halsbrytande tempo radar de upp sina bitar och väver ihop stycken till medleyn. Naturligtvis ingenting som pulats ihop bara för den här konserten, men ändock ett grepp som gör att fler låtar hinns med och att fler i publiken lyckligt kan gå därifrån efter att ha hört sina favoritdängor.
Regnet tar i och gör envetet oss i publiken blötare och kallare för varje låt som går, men det är sekundärt, det är ingenting vi märker förrän efteråt när hitlåtar som (och nu kan jag inte hålla mig borta från namedroppingen längre)
Freak On A Leash,
Got The Life,
Falling Away From Me,
Shoots And Ladders och
Blind slutat värma upp oss. Till och med den gamla knarklangarhymnen
Ball Tongue lyfts in i setet, till eder undertecknads stora glädje.
Den nytändning som kunde skådas hos Korn för några år sedan när imponerande Ray Luzier klev in bakom trumsetet håller således i sig. Jonathan Davies, traditionsenligt uppsvidad i kilt, skippar det där med mellansnack, men levererar eldigt och ser ut att tycka att det här med att spela mullrande hårdrock är roligare än på många år.
Korn känns fortfarande vitala och hade de bara fått en längre speltid hade den friska hitkavalkaden kunnat pågå i evigheter.
Foto: Johan Norström

Relaterat
Hultsfred 2007 - Året då ingen gick på spelningar
Tillbaka till framtiden
Korn (2002-01-01)
Korn (2001-01-01)
Kommentera
Inga kommentarer