Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Recension - Skiva

Bjrn Kleinhenz
Quietly Happy And Deep Inside, 2008
Skivbolag: Tomt Recordings
Av: Alexander Hellgren
Publicerad: 2009-02-27
Hemsida: www.kleinhenz.se

Tredje skivan från göteborgske Björn Kleinhenz är inspelad under ett och ett halvt års tid. Det faktumet till trots är det inte alls någon spretig samling låtar som strömmar ut ur högtalarna. Vare sig det beror på en artists jämna nivå eller behändig mixning, låter det enhetligt och välkomponerat.

”Quietly Happy And Deep Inside” inleds med At night we die, som slår an en ton och ett tilltal som lovar en skimrande popskiva av fint märke. Påföljande The quest for your money förstärker det intrycket och den vokala insatsen för tanken till något som påminner om Timo Räisänen. Alltså, med en viss särprägel men ingalunda unik. Alltså, så där vacker och ljuv med lagom mycket vemod och känsloyttringar. Med viss extra betoning på lagom.

Texterna känns dessutom... well, aningen klyschiga emellanåt. Musiken kompletterar känslan i rösten, där stråk- och blåsinstrument, lite banjo, pianoplonk, tamburin och handklapp dyker upp som utsmyckningar på de i övrigt rätt ”vanliga” popslingorna. En hel del country av amerikanskt singer/songwritersnitt, vilket först märks i I whisper, he lives. En låt som till en del är rätt behaglig i sitt lunkande tempo, men som till större del blir väldigt trött redan vid andra genomlyssningen. Likt ett avbrott ifrån något roligare, innan den struttiga och upplyftande Poets dying åter vänder mungiporna till upprätt position. ”We stole a boat and sailed to Denmark”, är en textrad som slår an något känslomässigt hos mig och väcker en önskan om att någon gång ha gjort just det raden innehåller. Tyvärr ett alldeles för ensamt exempel på innehåll som når fram till hjärtat.

Några låtar på skivan sticker ut och blir en behållning, men utöver dem är det dessvärre slentrian i uttrycket. En högst ordinär artist framträder och sett till hela skivan fungerar det inte alls. Det är finstämt, med betoning på delorden ”fint” och ”stämt”, men blir snabbt ointressant och tappar affektion. Skivan fastnar liksom inte och jag hade alltför stora förhoppningar om relationen mellan mig och Björn Kleinhenz. Nu är avståndet till ett förhållande betydligt längre än avståndet till en separation.

Dela p Facebook Dela p Twitter

Relaterat

Bjrn Kleinhenz (2008-01-01)

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlgg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krnikor
recensioner