Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Recension - Skiva

Hearts of Black Science
The Star In The Lake, 2009
Skivbolag: Wonderland Records
Av: Marcus Ulvsand
Publicerad: 2009-12-21
Hemsida: www.heartsofblackscience.com

Hearts of Black Science. Hearts of Black Science. Smaka på det namnet. Hearts of Black Science. Kombinera det med albumnamnet ”The Star In The Lake” och redan här har du någonting som är mer pretentiöst än Nightwish i sina bästa stunder. Då har vi alltså ännu inte nämnt musiken.

Redan efter de första sekunderna i albumets inledningslåt, som även är titellåt, The Star In The Lake, möts man av en bombastisk ljudbild, byggd på mustiga synthar uppbackade av välproducerade trummaskiner, som verkligen bekräftar att artist- och albumnamnet inte är missvisande. Det hela toppas av Daniel Änghedes högstämda sång som inte är helt olik Ben Bridwells (sångare i Band of Horses) kritikerrosade stämma. Det är också Daniels sånginsatser på skivan som räddar Hearts of Black Science från att dränkas i ett åttiotalsinfluerat goth-träsk. Istället låter skivan ”The Star In The Lake” som ett modernt The Cure, deppigt och storslaget och storslaget och deppigt. Ja, ordet storslaget kan definitivt nämnas mer än gång, för är det någonting som verkligen stjälper denna skiva så är det storslagenheten, de helt enkelt alldeles för höga pretentionerna.

För att ta ett exempel. Meningen ”Chase away the shadows of the night” som används flitigt i albumets andra låt Twilight, är en textrad som enligt mig borde ha varit tabubelagd redan på åttiotalet, om inte tidigare. Textrader som den är för mig både intetsägande och högtravande, och just dessa attribut speglar sig tyvärr också i musiken, ju längre skivan går. När alla låtar handlar om stora känslor och stora hav, så blir det bara ointressant och det gör att helheten blir en väldigt odynamisk skiva. En bit in i skivan vet jag inte om jag hört fyra eller åtta låtar, eftersom allting flyter ihop till en malande helhet.

Det Hearts Of Black Science behöver göra är simpelt. Banta ner hela konceptet ett par hekto, sjung om ett par lite mer vardagliga grejer, blanda in fler lugna partier i låtarna, jobba på dynamiken. Talangen för låtskrivande finns där ibland, men det dränks tyvärr av allting annat som skivan försöker förmedla och lämnar mig missnöjd och med ett dunkande huvud.

Dela p Facebook Dela p Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlgg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krnikor
recensioner