Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Recension - Skiva

A Gilbert Play
Lay-by, 2008
Skivbolag: Dreamboat Music
Av: Alexander Hellgren
Publicerad: 2009-03-24
Hemsida: www.dreamboat.se

A Gilbert Play förbryllar redan innan skivan har börjat snurra. Är det en artist eller ett band? Varifrån? Varför finns det ingen hemsida att rådfråga? Nåväl, efter en del research med sparsmakat resultat, verkar det i alla fall vara tal om en svensk, egentlig enmansorkester som finner inspiration i en källarlokal i Stockholm och finner nya medkreatörer till och från i syftet att skapa ny musik. ”Lay-by” är ett tredje fruktsamt resultat av den mystiske A Gilbert Plays tillvägagångssätt.

Bär frukt gör också de inledande låtarna på skivan, som direkt letar sig ner i magtrakten med brummande gitarrer och suggestiv stämning. All together now låter som en blandning av dessvärre försvunna Blanka och ett Detektivbyrån på begravning. Xylofon och dragspel, även om de lika gärna skulle kunna komma från en keyboard, tillsammans med diverse rymdljud. Vackert och vemodigt. I Ett litet hus där solen tittar in går tankarna till den där inledande låten med de vackra körerna i ”Lost In Translation”, scenen där Bill Murray sitter i en taxi och blickar ut över Tokyo.

Skivan bär i stunder också diskreta drag av Sigur Rós stråkförsedda och väldigt avslappnande version av postrock. När det låter så bra är det svårt att invända. Men tyvärr är det nyss beskrivna skivans tämligen få toppar, och i övrigt är det betydligt mer intetsägande. Ja, för att inte säga tråkigt rent av. Som Twin Peaks eller annan David Lynch-skapelse, fast utan det där viktiga att titta på. Som att lyssna på utfyllnad mellan två låtar, eller som musiken innan en konsert ska börja, när hela publiken ännu inte kommit till platsen.

Ojämnheten är således ett stort problem med den här skivan. Stundtals, men bara stundtals, suger musiken sig fast. Medan jag under andra låtar bara väntar på att de ska ta slut. Att det saknas vokala insatser rör mig vanligtvis inte alls. Men likväl bör instrumental musik aldrig ge känslan att det är mer intressant att fundera över var fläcken på skorna kommer ifrån, än att reflektera kring det man lyssnar på. Även om det må vara nog så skickliga musiker på ”Lay-by”, efter en inledning som väcker förhoppningar sjunker intresset ner mot nollpunkten och en släpande slentrian infinner sig. En fin inledning, några ljusglimtar här och var och uppryckningen i avslutande Good morning, räcker inte för att A Gilbert Play ska hoppa upp ett betygssnäpp. Dock ett litet plus för den snygga förpackningen av skivan. Sådant skänker mervärde i nedladdningens tidevarv.

Dela p Facebook Dela p Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlgg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krnikor
recensioner