Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Recension - Skiva

Club Killers
13 Top Reggae Hits, 2008
Skivbolag: Club Killers Ekonomiska Förening
Av: Carl Potvin Johansson
Publicerad: 2009-01-29
Hemsida: myspace.com/clubkillers

För de som inte känner till Club Killers är namnet på den nu sjutton man och kvinnor stora ensemblen detsamma som en klubb i Stockholm. Det var när Debaser Slussen slog upp portarna 2002, som den karibiska Club Killers drogs igång av Gustav Bendt och Viktor Brobacke. De båda ingår nu i det Killers som har utvecklat sig till ett band som nu släppt sin första studioplatta. 2005 släppte de dock en liveskiva, ”Two Nights With Club Killers”. Här är det studio, hits och reggae som gäller.

Jag trycker ut luckan och poppar in skivan i stereon. Som om det vore en vinylskiva står jag där framför anläggningen och rattar sakta men säkert upp volymen sådär som jag brukar göra medan det varma vinylknastret signalerar om att the show is about to begin. Här är det inget knaster, men samma känsla om att det här kommer att bli bra infinner sig.

Väl så. När Someone To Fullfill My Needs inleder är det nästan så att jag kan se tonerna till den stillsamma början sväva ut i rummet. När de intagit hela atmosfären finns det kraft för att släppa loss trummor, bas och hela ekipaget i ett hejdundrande gung.

Ljudet är fantastiskt. Samtidigt som känslan av det svårfångade soundet från 60-talets Jamaica lyser av värme, är det ändå i en fräsch och mysig ljudbild som svävar på feta, fylliga och fina basgångar, och lyfter fram Club Killers egna själ.

Även om alla tretton låtar inte är hits, är det ändå över lag ett schysst material med ganska stor bredd. De som står ut befinner sig i största grad på plattans a-sida, där det till exempel bjuds på en frän version av Canned Heats gamla hit Going Up the Country, som är en fullkomligt avväpnande och förtjusande rocklåt. Här gör den sig dock lika bra i en reggae-skrud med Anna Maria Espinosa istället för Blind Owl vid miken.

En fullständigt rykande och svängande version av Duke Reids Red Ash, är dock det som får mina sockor att i dansens hetta flyga all världens väg.

B-sidan har några nummer som är något sega, men bjuder också bland annat på en smarrig Step softly, som Killers gör ganska rätt efter Bobby Ellis and The Crystalites, men det tar knappast udden av låten som med sina rytmer och refrängsvängande blås drar ihop säcken kring världen, skakar omkring och öppnar upp.

Dela p Facebook Dela p Twitter

Relaterat

Klubb Republik
Britta Persson

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlgg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krnikor
recensioner