Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Recension - Skiva

Hate Gallery
Compassion Fatigue, 2008
Skivbolag: The Unit Music Company
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2008-11-14
Hemsida: myspace.com/hategallery

Hate Gallery är ett ruggigt klyschigt namn på ett rockband, men bandets pressrelease börjar med en ganska klockren analys av hur klyschigt självförhärligande just rockpressreleaser brukar vara. Det är mitt i prick, bullseye, och jag börjar fundera på om det trots allt finns en del substans här.

Men så kommer det. Till synes helt utan att inse självironin i det hela börjar frontmannen Janne Jarvis rapa skitnödig klyscha efter klyscha. ”Musiken bygger på ärlighet”, ”vi vill inte bli förknippade med någon speciell scen eller stad” och ”vi gör musik vi själva vill lyssna på”. Effektivt skjuter han ner poängen som någon fiffig promotionsnubbe försökt göra i inledningen. Alla säger, gör och skryter likadant, så även Hate Gallery.

Pressinformationen lyckas dessutom få in budskapet att rockmusiken av idag handlar alldeles för mycket om yta och alldeles för lite om budskap. Hate Gallery skiljer sig från mängden med sina samhällsreflekterande texter som verkligen vill säga något och komma med nya analyser av den värld vi lever i. Tänk så hemskt att man är bevakad när man går ut i storstadsdjungeln av övervakningskameror och elektronik och tänk så fördummande det är med alla dessa dokusåpor som rullar på teve…

Hur musiken på debutalbumet ”Compassion Fatigue” låter? Precis så förutsägbart som rock med ovanstående inställning kan tänkas låta. Det är mer penis och smuts än hjärna och reflexioner och även om några melodier är riktigt läckra handlar det till största delen om driv och energi i distens kölvatten.

Dela p� Facebook Dela p� Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krönikor
recensioner