Recension - Skiva
 | Buszer Serenity, 2003 Skivbolag: NLP Records Av: Mikael Mjörnberg Publicerad: 2004-08-10 Hemsida: - |  |
Heavy metal någon? Fram med läderbyxorna, den tygmärkesbestyckade jeansvästen och låt sedan bli att tvätta det oklädsamt krulliga håret på några veckor!
Buszers musik lever upp till minsta lilla heavy metalklyscha och är därmed svår att ta på allvar.
Rent musikaliskt är materialet på ”Serenity” väl framfört. Herrarna har förvisso ett ganska stort
Iron Maiden-komplex som här och var lyser igenom lite väl tydligt, men drar även åt samma håll som de svenska genrekollegorna
Storyteller i vissa spår. Det största problemet är att inspelningen låter allt för mjäkigt. Det är inget tryck i låtarna och istället för tufft låter det valpig söndagsskola. Ska så här klyschig musik fungera behövs åtminstone lite självförtroendespäckad machoinställning.
Daniel Barkman lyckas i vissa partier låta som en potentiell storsångare. Större delen av plattan låter han dock mest som en stucken gris. Hans röst har vissa likheter med Jonny Lindqvist från
Nocturnal Rites, med den viktiga skillnaden att den sistnämnde har mycket mer tryck i sin pipa.
Intrycket att Buszer vill leva upp till för mycket och köpt ett koncept lite väl blåögt är genomgående genom hela plattan. Med lite mer självinsikt och en stadigare produktion är det möjligt att de kommer imponera mer i framtiden. Nu framstår de dock snarare som en lustig parentes som snabbt kommer glömmas bort i skivhyllan.

Kommentera
Inga kommentarer