Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Recension - Skiva

Babinskis Tecken
En del av stan, 2009
Skivbolag: Buzzbox Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2009-09-14
Hemsida: myspace.com/babinskistecken

Ibland, som när Varnagel eller Greta Kassler sprattlar till och överträffar sig själva, får jag för mig att det faktiskt finns ett liv för trallpunken. Men allt som oftast ligger den sorgliga sanningen att genren är förlegad och att allt vettigt inom den redan är gjort i luften. Babinskis Tecken, som fötts ur numera nedlagda Hydrogenium, gör tyvärr inget annat än att understryka sanningshalten i det påståendet.

Tretton låtar nykomponerad trallpunk där tempot är högt och textämnena de gamla vanliga är ungefär lika roligt i praktiken som det låter i teorin. Oinspirerande. Speciellt som hela ”En del av stan” låter som om den spelades in i en hemmastudio på 90-talet när genren verkligen blomstrade. Babinskis Tecken tycks handla lite för mycket om nostalgi och lite för lite om att förvalta ett kulturarv och göra något nyskapande och intressant av det.

Bakåtsträvarinställningen understryks ytterligare av att Mart Hällgren, från numera återupplivade De Lyckliga Kompisarna, gästar både som trummis och som sångare. Han är en ikon i sammanhangen, visst, men hur många plattor har han inte redan gästat på? En kvinnlig skönsångerska kanske hade kunnat bryta dödläget i Retreat, vad vet jag. Men jag sitter hela tiden och längtar efter något som ska bryta mönstret för trion. Det händer så klart inte.

När Babinskis Tecken i Jag lyssnar bara på trallpunk sjunger ”Jag lyssnar inte på något jävla sunk, jag lyssnar bara på trallpunk” är det tyvärr ett uttryck för tre inbitna nostalgikers envishet snarare än att det faktiskt skulle finnas något liv kvar att krama ur den stereotypa genren. Sorgligt men sant.

Dela p Facebook Dela p Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlgg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krnikor
recensioner