Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Intervju

The Jai-Alai Savant

Hultsfreds-festivalen 2007 var kanske inte ett guldår i festivalens historia. Publiken svek och utbudet av musikaliska akter var i det blekaste laget. Men några guldkorn fanns det. The Jai-Alai Savant, ett energiskt discofunkband från Staterna, reste hela vägen ner till Smålands mörka skogar för att avlägga ett besök och bjuda den svenska publiken på en show som dröp av både energi och frenesi. Självklart passade Joyzine på att boka in en liten pratstund med den karismatiske frontmannen Ralph Darden.

Till en början skäms jag. Jag vill egentligen inte gå dit. Men intervjun är bokad och klar sedan länge, det går inte att backa ur nu. Anledningen till att jag skäms för att gå och prata med Ralph Darden, kreativ hjärna och frontman i The Jai-Alai Savant, är att jag inte kan komma på en bra öppningsfras. ”Hi, I loved your show” skulle jag kunna säga, för jag tyckte spelningen i Teaterladan var grym, men det var inga människor där och tittade. Det är därför jag skäms. Å den svenska publikens vägnar. Frågan är vad Darden själv tycker, kommer han hålla masken och säga att allt var bra eller kommer han spy galla över hela arrangemanget och Hultsfredsfestivalen i allmänhet? Mer hinner jag inte tänka innan jag ser en man med ett stort yvigt affro, ett par tjocka svartbågade glasögon och ett bländande kritvitt leende, komma gående genom porten till backstageområdet. Ralph Darden är inte på dåligt humör, det är ett som är säkert.

Och inte blir det några problem med öppningsfras heller, så snart vi har satt oss på två plaststolar och trängt in oss i V2:s lilla bås på backstageområdet får jag frågan:
- Gillar du film? Vad tror du om den nya Transformers-filmen? Jag tror att den kommer bli grymt cool!
På något sätt var jag ändå förberedd på att vi snabbt skulle halka in på områdena science fiction, superhjältar och film. Vart man än läser om The Jai-Alai Savant så hamnar alltid Ralph Dardens fascination för dessa områden i fokus förr eller senare. Jag är inte sen med att hänga på. Visserligen är Transformers coola, nostalgin värmer själen, men ingen var coolare än He-Man då det begav sig.
- He-Man!? Nej, du skojar? Utbrister Darden samtidigt som han skrattar och klappar sig på sin något utputande mage.
- He-Man och Transformers, det är riktigt klassiska grejer det. He-Man med hela sin muskulösa machoattityd och Transformers som kombinerar en liten grabbs två största intressen; bilar och robotar.

Alter egon och superhjältar
Just robotar är något av ett tema när det handlar om Ralph Darden och The Jai-Alai Savant. Många av låtarna på debutplattan, ”Flight Of The Bass Delegate”, handlar om Dardens egenpåhittade alter ego, och tillika superhjälte, Major Taylor, och dennes kamp mot skräckinjagande superrobotar som hotar allas vår existens. Är det självbiografiskt och metaforiskt, eller är det rent av allmän samhällskritik?
– Jag tänker egentligen inte i de banorna när jag skriver text och musik, börjar Darden samtidigt som han kastar en snabb blick ut över det relativt ödelagda backstageområdet.
– Det är klart att det blir självbiografiskt på ett sätt. Jag skriver om det jag upplever och de känslor jag har, men jag gör det i fiktiv gestaltning, som hela den här Major Taylor-grejen. Mycket av inspirationen hittar jag i serietidningar, filmer och i böcker. Frank Miller är en stor inspirationskälla. Du vet, han som skrev Sin City och 300 som de nu gjort film på. Den stilistiken gillar jag skarpt.
– Och politik är aldrig något jag tänkt skriva om bara för sakens skull, däremot tror jag absolut att mycket av det jag skriver om är färgat av det politiska klimatet vi har i USA just nu. Hela den här anti-Bush-inställningen. Det är klart att det också finns med i mina texter på något sätt.
– Men det innebär inte att jag inte lägger ner väldigt mycket tid på det jag skriver, fortsätter Darden. Tvärtom, jag är väldigt kräsen och vill verkligen att allt jag tar mig för att göra ska bli så bra som det bara är möjligt. Mitt mål är att skriva de bästa texterna jag är kapabel till, skapa den mest fantastiska musik jag har möjlighet till, och sedan framföra allt med grym rå energi samtidigt som jag ser jävligt cool ut, säger Darden med ett stort grin på läpparna samtidigt som han lutar sig nöjt tillbaka i stolen.

Klanen, symbolik och dolda budskap
Inspirationen kommer inte bara via filmen och litteraturen. Även inom musiken finns det band som inspirerar.
– Ta ett band som Wu-Tang Clan när det kommer till textskrivande till exempel., börjar Darden. Framförallt de tidigare plattorna. Jag gillar när det finns massor av dolda budskap och symbolik i texter. När lyssnaren själv får jobba med texten, och kanske inte alltid hitta allt som ryms i den vid första anblick, utan sedan kan gå tillbaka någon gång i framtiden och fortfarande hitta saker att upptäcka i texterna. Just Wu-Tang Clan har många rhymes där första bokstaven i varje ord bildar ett eget ord, som ”Peace”, ”Love”, eller vad som helst. Det är lite plojigt, men jag gillar det! Den som gör en djupdyning i ”Flight of The Bass Delegate” kommer att kunna hitta en hel del spännande saker där. På ytan verkar det som om det handlar om robotar, superhjältar och annat påhittat, men den som söker han skall finna! säger Darden med ytterligare ett skratt.

Det goda humöret verkar inte avta, inte ens när jag styr in ämnet på dagens spelning.
– Ja, det är alltid knepigt att spela på festivaler. Det klart att det är en markant skillnad på att göra ett klubbgig, där de flesta är där för att se just oss spela, och att spela på en festival med lånad utrustning och allt sånt. Men jag ser det som att man får vara tacksam för varje person som faktiskt dyker upp på spelningen, det är ju så mycket annat som lockar hos festivalbesökarna. Att dricka öl vid sitt tält är alltid trevligt, säger Ralph och kastar en snabb blick mot backstagebaren.
– Eller också spelar något annat intressant band vid samma tid, folk kanske hinner se en eller två låtar innan de drar vidare liksom. Det får man köpa. Jag tycker att vi gjorde ett hyfsat gig, det är klart att det kunde ha varit mer folk, men de som var där verkade ha väldigt roligt. Och det är alltid kul att spela. Nu ska jag istället koppla av och verkligen njuta av resten av dagen här i Sverige på Hultsfredsfestivalen, det kommer att bli helt underbart!

The Jai-Alai Savant
Mer hinner Ralph inte säga innan en solglasögonprydd Magnus Tingsek ursäktande tassar in mitt mellan oss i båset för att hämta en väska som av bara en händelse hamnat bakom allt bråte som ramlade ner när jag försökte få loss min plaststol tidigare. Under denna ofrivilliga paus passar Ralph på att tända en cigarett, återigen med blicken spanandes ut mot innergården. Väl med Tingsek och väskan ute ur båset försöker jag få Ralph att reda ut vad det är The Jai-Alai Savant spelar för musik egentligen.
Den närmaste beskrivningen jag kan komma är att det är en mix mellan rivig discorock, lugn reggae och hetsig skamusik på något vis.
– Till skillnad från mitt förra band, Franklin, där vi var väldigt många som samsades om att skriva musiken, så skriver jag alla musik själv i The Jai-Alai Savant. Eller rättare sagt, jag kommer med nästintill klara låtidéer och så sätter vi ihop dem tillsammans och gör dem till The Jai-Alai Savant-låtar.
– Men det är fortfarande jag som har kontrollen. Och jag gillar ju olika typer av musik. Det ska svänga, det ska gå att dansa till det, men det ska också vara lite soft, lite avslappnande sådär, säger Ralph Darden, samtidigt som han askar ner på mattan.

Namnet då? The Jai-Alai Savant, rena franskan för mig. Och gissningen är inte så dum faktiskt.
- Ah, jag visste att den frågan skulle komma tillslut, grinar Darden. Jai-Alai (uttalas hai alai /förf.anm) är en helt galen bollsport från Baskien. De spelar med en stenhård boll gjord av getskin som de kastar mellan sig med hjälp av långa krokar som de har fastspända på armarna. Sporten är helt livsfarligt, till och med förbjuden i vissa länder, det händer att folk rent av dör. Men, förutom att det är ett jävligt coolt och exotiskt namn, symboliserar Jai-Alai oss som band väldigt bra, säger Darden och spänner sin blick i mig samtidigt som han lutar sig lite framåt, cigaretten snart nerbrunnen.
- Energi och galenskap. Ordet Savant betyder något i stil med expert, att man är extremt duktig på något. Så det är vi det, experter på världens farligaste och mest galna sport, Jai-Alai, The Jai-Alai Savant.

Precis när jag är redo för nästa fråga ser jag i ögonvrån hur en någon tittar ilsket på mig samtidigt som denne pekar på sin klocka. V2-folket har onekligen koll på tidsschemat. Jag får istället svälja min fråga och tacka så artigt för visat intresse innan jag riskerar att bokstavligen blir värkt ur min stol. Ralph tackar artigt och det sista jag ser av den karismatiske amerikanen är hur han tänder ytterligare en cigarett, och tar itu med nästa intervju. Nytta först, nöje sedan.

Dela p Facebook Dela p Twitter

Av: Christian Stenbacke 2007-07-24
Foto: Damon Locks
Hemsida: savant.paintthesky.org

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlgg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krnikor
recensioner