Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Krönika

Festivaldöden



2010 – Hultsfred.
2011 – Arvika.
2012 – Peace & Love snubblande nära.
2013 – Siesta.

Ni förstår vad ingressens uppräkning syftar till. Festivaldöden. Den obönhörliga pest som smugit in över riket de senaste åren.

Siestafestivalen tvingades under dagen meddela att man med en dryg vecka kvar till startdatum tvingas ställa in hela festivalen. Med mindre än 2400 biljetter sålda är det naturligtvis helt rätt beslut att ta. Det går inte att genomföra en så pass stor festival på så få besökare, varken ekonomiskt eller organisatoriskt. Men det är ändock ett väldigt sorgligt besked. Med Håkan Hellströms turnépremiär, NAS och Biffy Clyro i line-upen tycker man ju att det borde ha fungerat. Men det gjorde det alltså inte.

Om vi bortser från Peace & Love som genomförde sin festival och sen gick en tuff match mot konkurshoten som man slutligen lyckades undanröja har historierna sett exakt likadana ut.

Hultsfred kastade in handduken strax innan det var dags att genomföra festivalen. I Arvika gick det till på precis samma sätt och historien i fallet Siestafestivalen är alltså på väg åt exakt samma håll även om det än så länge är oklart om det kommer gå så långt som till en konkurs. Men det är väl ganska troligt att det blir så.

Orsakerna till att samtliga dessa fyra fina festivaler hamnat där de hamnat kan brytas ner i två specifika punkter:

* De blev för stora för sitt eget bästa
* Festivalbesökarnas attityder har förändrats

Hultsfred. Arvika. Peace & Love. Siesta. Alla började de i ganska liten skala för att sedan växa till gigantiska (i förhållande till sina begränsningar) maskinerier. Hultsfred köpte myten om sin egen storhet och gick ner sig. Arvika bräckte alla barriärer för att boka Depeche Mode och fick sedan lida sviterna av det. Peace & Love blev ohanterligt gigantiskt och i fallet Siesta kan vi tala om precis samma sak. En liten intim festival som växte till att bli något större än det kanske var ämnat att vara från början.

Vi talar om fyra festivaler som växte och som när det plötsligt började vända åt andra hållet inte kunde hantera det. Som kanske drabbades av växtvärk, fick för mycket att leva upp till och som förmodligen hade mått bättre av att fortsätta vara lite mindre arrangemang. Men sådant där styr man ju inte riktigt över själv. Jag förstår hur svårt det måste vara som festivalarrangör att säga nej när efterfrågan ökar.

Samtidigt handlar det om fyra festivaler som inte nischat sig (jag vill påstå att Arvika ganska tydligt gick ifrån sin synthnisch), som startats av ideella föreningar och som till stor del byggt på att besökarna samlas, dricker alkohol och tältar på en gigantisk camping.

Kanske är det inte så människor vill festivala nuförtiden. Festivalbesökarnas attityd har förändrats. Jag tror inte alls att intresset för att åka ut i landet och njuta av livemusik har blivit mindre, hur mycket olyckskorpar än vill predika om bistra ekonomiska tider. Men intresset för de där campingplatserna tycks inte vara lika gigantiskt längre. Och det ligger trots allt i alla fall ett litet uns av sanning i den ekonomiska kritiken. De renodlade genrefestivalerna går för det mesta fortfarande bra. Kanske är det så att viljan att lösa festivalpass för att se en handfull band i en splittrad lineup inte är lika stor längre.

Att Siestafestivalen också tvingas kasta in handduken är outsägligt sorgligt, men ur ovanstående perspektiv kanske trots allt inte helt oväntat.

Festivaldöden är en effekt av att festivalkartan i ganska rask takt håller på att ritas om.



Läs mer om Siestafestivalens tunga beslut på deras hemsida: www.siestafestivalen.se

Dela p Facebook Dela p Twitter

Mikael Mjörnberg 2013-05-21

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlgg:


Thomas Wetterstrand, 2013-05-21 22:23:37 (46.194.4.20)

Jag tycker att en stor del av festivalandet var just att festa med andra på den gigantiska campingen. Vi hade riktigt trevligt när vi flängde runt till Hultsfred och Arvika eller hur M Mjörnberg, att vi spelade Falkmans symfoni (vilket han gör mycket bättre än nationalsången i globen) dygnet runt till våra grannars förtret var en trevlig inramning.

Sök på Joyzine.se



artiklar / krnikor
recensioner