Recension - Live
Jag är glad att jag valde att ställa mig relativt nära scenen när det var dags för
Kent att, som vanligt, avsluta en festivaldag. Att Arvikafestivalens arrangörer har fått hålla igen lite när det gäller utgifter i år märks tydligt, bokningarna är betydligt anonymare i år än ifjol då bland annat
Depeche Mode,
Nine Inch Nails,
Korn och
The Mars Volta hade bokats. Att de inte har storbildsskärmar ens vid den största scenen är också något som tyder på en åtstramad budget och det är av den anledningen är jag nöjd att jag stod långt fram.
Jag tror att det var många Kent-fans som stod längre bak och besvärades lite av att inte kunna se sina idoler så bra. Ifjol hade man dessutom storbildsskärmar på Arvikafestivalen, precis som exempelvis Peace & Love hade vid tre av sina scener i år, så jag förstår inte riktigt varför man inte satsade på det i år. Jag tycker det är något som borde finnas åtminstone vid den största scenen.
Nog snackat om Arvikafestivalens budget, nu var det ju trots allt så att Kent levererade en nästan lika magisk spelning som i Borlänge för två veckor sedan. Något som är lite synd är att Kent verkar lite småstressade av den korta speltid de fått (endast 1 timme och 15 minuter). De vill helt enkelt ge fansen så många favoriter som möjligt under den korta tid de har. Något mellansnack hinns knappt med, något som jag tycker är lite synd, för Jocke Berg brukar bjuda på mellansnack av hög kvalitet.
Avslutningen med
747 följt av b-sidan
M och
Mannen i den vita hatten är fullständigt magisk.

Relaterat
Contakt
Tack Putte! Tack Karlstad!
Kent (2005-01-01)
Kent (2010-07-02)
Kommentera
Inga kommentarer