Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Recension - Skiva

Creed
Human Clay, 1999
Skivbolag: Wind-Up
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2000-01-01
Hemsida: www.creed.com

Fyra amerikaner gjorde stor succé i sitt hemland med sitt debutalbum "My own prison", de fyra amerikanerna var Scott Stapp (sång), Brian Marshall (bas), Scott Phillips (trummor) och Mark Tremonti (gitarr), tillsammans bildar de gruppen Creed.

"Human Clay" är deras andra album och de har fortsatt på samma bana som de slutade, tung rock blandat med snygga slingor och en väldigt engagerad sång från Scott Stapp. Plattan innehåller elva låtar och utan att gå till överdrift kan jag säga att alla elva är förstklassiga hits. Låten Higher släpptes som första singel och för en gångs skull har rätt låt valts ut som smakbit på plattan. Producenter brukar annars lyckas välja ut de sämsta låtarna som singlar och därmed döda intresset för en annars mycket bra platta. Som sagt är dock inte det fallet med den här låten, Higher kokar av energi, gitarrspelet är både vackert och brutalt på samma gång, Scott Stapp är hur het som helst när han sjunger, det går helt enkelt inte att säga något annat än att det är jävligt bra. (Ursäkta kraftuttrycket men det finns inga starkare ord att ta till). Det var nog i och för sig inte särskilt svårt att välja en singel från den här plattan eftersom alla låtar är så otroligt bra, vad som helst hade kunnat slå. En låt i stil med Higher är Beautiful och det är verkligen en vacker sång. Gitarrslingan som leder refrängen är något av det vackraste jag hört från ett hårdrocksband. Det finns en nerv genom hela låten som jag uppskattar väldigt mycket och refrängen känns helt enkelt underbar. När någorlunda lugna Beautiful följs upp med tunga Say I känns det som om blandningen på plattan är helt perfekt.

Creed gör lite speciella låtar, de blandar långsamt och snabbt, hårt och softigt på ett mycket bra sätt, låtarna hinner aldrig bli ointressanta för det händer alltid något nytt, därför behöver Creed inte hålla ned sina låtar till omkring två minuter som de flesta andra hårdrockare måste göra. Grabbarna i Creed byter bara tempo och intensitet istället och det känns verkligen att det här är gediget arbetande grabbar som har sinne för låtskrivande. Whai If är ett mycket bra exempel på Creeds variation, introt gör att man tror det är en smäktande ballad man är på väg in i men plötsligt slås tempot brutalt om och ett enormt rockande kör igång, sedan håller det på så i fem minuter, väl avvägda byten av tempo innan vi får andas ut igen. Det finns två riktiga ballader på plattan, With arms wide open och Wash away those years, de innehåller visserligen en hel del elgitarrsvräkande men de är ändå sköna ballader med texter som inte kommer i närheten av den patetiska stämpel som finns över smörbandens ballader. Scott Stapp har ett brett register och sjunger de lugna låtarna på ett mycket bra sätt, Mark Tremonti visar dessutom upp att han inte bara är en gudabenådad gitarrist när det gäller att ösa utan att han också kan spela lugnt och fint utan att det blir segt eller klatschigt.

"Human Clay" är ett av årets absolut bästa album det kan jag säga utan att gå till någon som helst överdrift och självklart väntar vi med stor nyfikenhet på nästa ton Creed kommer ta.

Dela p Facebook Dela p Twitter

Relaterat

Sebastian Fors And The Ones That Got Away
Årets bästa skivor 2009
Black Creed (2013-01-01)
Creed (2001-01-01)

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlgg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krnikor
recensioner