Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Recension - Skiva

Creed
My Own Prison, 1997
Skivbolag: Wind-Up
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2000-01-01
Hemsida: www.creed.com

För att vara en debutplatta är det här riktigt bra. Många band vågar inte ta steget fullt ut och våga satsa allt på sitt eget material utan släpper först en coversingel för att skapa popularitet, så har inte Creed gjort. Vissa av plattans låtar har visserligen precis samma namn som hits skapade av Metallica. Unforgiven och One är de två låtar jag tänker på. Men soundet är helt och hållet made by Creed och det är ruskigt bra.

Creed gör långa låtar (det är bara en sång på hela skivan som mäter under fyra minuter) och medan de spelar förändras låtarna successivt. De börjar ofta lugnt för att sedan bygga upp musik mer och mer och tillslut ösa för allt vad de är värda. Det fina med Creed är att de skapar hårdrock som är riktigt tung och medryckande men samtidigt väldigt melodisk.

Klart bäst på hela skivan är låten One, den börjar lugnt och som de flesta andra låtar ökar den sakta men säkert i tempo, refrängen är klockren och stundtals låter det faktiskt som en riktigt vacker ballad. Scott Stapp är en mycket duktig sångare och gör att många av låtarna lyfter lite extra. Rockrökaren Unforgiven är en mycket trevlig liten melodi, det är den enda i sitt slag på skivan där det är fullt ös från första takten till den sista. Mark Tremonti lirar gitarr för allt vad han är värd och de övriga musikerna hänger på i ett tempo som är högt uppskruvat. Första spåret Torn går i ett lite makligare tempo men det är ändå rockigt så att det skriker om det och melodin är väldigt snygg.

Skivans titelspår är en lugn historia som herr Stapp sjunger med väldig lidelse och det är helt enkelt suveränt. Bandet skapar en atmosfär som går att ta på och gitarrslingan etsar sig fast i hjärnan, det är helt enkelt en låt som det är helt omöjligt att släppa. Precis så ska en hit vara. Låten What´s this life for? blev en storsäljare som singel på andra sidan Atlanten och det är inte svårt att förstå varför. Även den här låten har en snygg gitarrslinga och en sånginsats som gör att man får gåshud, sanningen är den att Creed är riktigt bra på att göra snygga låtar.

Det här är en riktigt bra debut som är så nära det bara går att nå ända fram men den faller precis på mållinjen. Alla vet ju att Creed följde upp den här plattan med en skiva som var ännu bättre och kanske är det därför jag bara sätter en fyra på den och kanske är det på grund av något annat. En sak är i vilket fall som helst helt säker, Creed är ett av de bästa hårdrocksband historien någonsin har skådat.

Dela p Facebook Dela p Twitter

Relaterat

Årets bästa skivor 2009
Sebastian Fors And The Ones That Got Away
Black Creed (2013-01-01)
Creed (2001-01-01)

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlgg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krnikor
recensioner