Recension - Skiva
Det är med viss förskräckelse som jag plockar ut
Django Reinhardts samlings/hyllningsskiva ”Django D’or” ur det vadderade kuvertet från Joyzine. Hur recenserar man en jazzlegend? Ska man faktiskt recensera spåren som om man hörde dem för första gången? Ska man ägna recensionen åt att hylla legenden? Ska man försöka bryta ner helgonförklaringen?
I skrivandets stund vet jag inte men jag tänker att en recension ändå handlar om att förmedla känslan av musiken så det tänker jag försöka göra. Skivan innehåller Reinhardts tjugofem bästa originalinspelningar och original är ett ord som förklarar soundet ganska bra. Vi snackar rispigt, brusigt vinylljud (balsam för själen) och skönt jazziga gitarrslingor, blås och fiol.
Django Reinhardt kom från en zigenarfamilj och växte upp i Paris utkanter. Hans gitarrstil kallas ofta för Hot Club Music eller Jazz Gitan (gitan = romsk) och låter ungefär så; klassiska jazzharmonier blandat med spännande tongångar från ett resande folk. Bland favoriterna på skivan ligger
Swing guitars och såklart den fantastiska
Minor swing (som hörts bland annat i filmen ”Chocolate”). På skivan finns även den mjuka
Stockholm. Överlag presenterar Reinhardt låtar som passar till det mesta – stillsamma söndagsmiddagar såväl som inrökta jazzklubbar och det låter bra, riktigt bra.

Kommentera
Inga kommentarer