Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Intervju

Maryslim

Rockbandet Maryslim är aktuella med sitt självbetitlade debutalbum på White Jazz Records. Urrke Thunman som trakterar basen i bandet lånade ut lite dyrbar tid och berättar för Joyzine om jämförelserna med polarna i The Hellacopters, bandets USA-turné och de viktiga rock n´rollposerna.

Den svenska rockscenen har fått ett nytt inslag. Till skaran av band som diggar New York Dolls och tidiga Kiss kan nu läggas namnet Maryslim. Med sitt självbetitlade debutalbum följer killarna i skuggan av storheterna Backyard Babies och The Hellacopters och de gör det med enorm pondus. Enligt basisten Urrke Thunman är det dock inte irriterande att bandet ständigt blir jämfört med de svenska slagskeppen.
- Vi blir ofta utsatta för den jämförelsen men personligen skiter jag i det. De är ju två av Sveriges bästa band, så sämre kan man ju bli jämförda med. Jag tycker ändå att vi har vår egen touch på låtarna, vi har mer melodier än de. Folk vill alltid jämföra saker. Vi vill bara göra jävligt bra rock n´roll, meddelar han.
Maryslim är dock närbesläktade med de två nämnda banden på fler sätt än att de låter ganska snarlikt. Både Urrke och Maryslim-gitarristen Kent har djupa vänskapsband med killar från The Hellacopters, band som sträcker sig tio år tillbaka i tiden. Även gossarna i Backyard Babies hör till bekantskapskretsen. Enligt Urrke är de killar som växt upp på ungefär samma plattor och därför diggar samma typ av musik. Som grädde på moset har Tomas Skogsberg rattat de tre gruppernas verk i studion Sunlight.

Bandet bildades 1999 när Urrke stötte på Kent och MF under en konsert på Liseberg (lustigt nog var Hellacopters ett av banden som stod på scenen). De två sist nämnda sa att de hade ett band och låtar, men ingen basist. Urrke anmälde sitt intresse och de repade efter en vecka. Trummisen var dock ingen direkt höjdare och Maryslim testade ett antal mer eller mindre inkompetenta skinnpiskare innan basmannen såg sig tvungen att slå en signal till sin gamla vapendragare Patrik. han lurades ner från Gävle till Stockholm och vips så var sättningen fullständig och marschen mot toppen kunde inledas med en ganska enkel ambition. "Att göra jävligt bra låtar, spela in jävligt bra plattor och göra jävligt bra spelningar. Sälja så mycket som möjligt av de jävla bra plattorna och tjäna jävligt mycket pengar".

Lyckat debutalbum
Singelsläppen från debutalbumet "Nothing in common" och "Quiet intoxicated" är enligt undertecknad ganska slätstrukna historier om man jämför med det färgsprakande fullängds alstret. Det är mest A&R på skivbolaget som valt vilka låtar som ska bli singlar men bandet har också haft några fingrar med i spelet. Hänsyn har tagits till vilka låtar som fått bäst respons på gigen och olika personer som lyssnat på förproduktionen har också sagt sitt. Singlarna har sålt helt ok och förhoppningarna är att ytterligare en singel ska släppas under hösten.

Framför allt är dock Urrke nöjd med det färdiga albumet och meddelar glatt att han är ett stort Maryslimfan själv.
- Jag lyssnar på vår platta själv för jag tycker att det är en jävligt bra platta. Det är så det ska vara tycker jag. Ungefär som Sid Vicious som när han blev tillfrågad vilka som var världens bästa band alltid svarade Ramones och Sex Pistols. Jag är ett Maryslimfan själv och hade varit det även om jag inte varit med i bandet!
Plattan har dessutom fått bra respons från publiken och media. Den har fått en hel del recensioner och de flesta har varit positiva. Killarna i bandet läser vad folk skriver om dem, men precis som det brukar vara påstår de att de inte bryr sig om det. Skriver någon att de är värdelösa skiter de i det om man ska tro Urrke. Han berättar:
- Folk får tycka vad de vill om vad jag gör, det respekterar jag. Men jag tänker inte rätta mig efter någon annans åsikter.
Det märks att även skivköparna tagit skivan till sig. När Maryslim gjorde en vända genom Sverige och Norge som förband åt Marky Ramone var det många som stod längst fram och sjöng med i alla texter och verkligen kunde låtarna. Efter skivsläppet har det blivit en hel del spelande. Bland annat var bandet en sväng till USA där de bland annat spelade på CBGB:s i New York. Ett gig som är ett av de bästa liveminnen Urrke kan frammana.
- Vi körde då bland annat Ramones-låten I believe in miracles och jag blev både rörd och tårögd av mig själv när jag presenterade den "Where ever you are Joey, this one´s for you!". Jag får fortfarande värsta rysningarna när jag tänker på det.
Det värsta minnet han har från harvandet på olika scener är bandets först gig som gick av stapeln på anrika Kafé 44 i Stockholm. Då var de riktigt dåliga, men enligt dem själva är det faktiskt det enda dåliga giget de har gjort.

Lyssnar man på debutalbumet är det ganska uppenbart att det är låtar som funkar förträffligt live. Bandet går dock inte in för att skriva låtar som är klippta och skurna för liveformatet. De gör lite live-arr på vissa låtar för att det ska bli roligare för publiken att titta på, men mer är det inte. De försöker bara göra så bra låtar som möjligt, låtar som funkar så väl live som på platta.
- Det får inte gå till överdrift med live-arr och sånt. Det är tufft att gå på en Kiss-konsert och höra Ace Frehley spela exakt samma "Rock Bottom"-solo live som på plattan. Då känner man igen sig och det är det man vill. Man vill höra låtarna i sin helhet, så som de är menade att vara. Inga improviserade skitgrejor. Men de flesta verkar tycka att vi är bättre live än på platta och det tar vi som en komplimang.
Inom rockkulturen är alkohol ett ofta förekommande samtalsämne. De flesta gamla slitna rockers brukar hylla de spirituella dryckerna och vem har inte hört historierna om hur många pavor Lemmy häver i sig varje dag? Även för Maryslim är alkohol en viktig del i rockvardagen. Men vad är egentligen bäst? Nyktert eller påverkat på scenen?
- Det är otroligt individuellt. Personligen skulle jag hata att kliva upp spiknykter på scenen, lika mycket som jag skulle hata att gå spiknykter på fest. Det är inte min stil. Men man ska aldrig låta festandet få en negativ inverkan på spelandet eller framträdandet. Man måste känna av sånt jävligt noga. Det är en erfarenhetsgrej, man lär sig snabbt vad som är lagom eller för mycket, berättar Urrke.

Naturliga poser
Ett rockband är inte ett riktigt rockband om det inte finns en hel del poser, tatueringar och målade ögonfransar med i bilden. Så tycks det i alla fall vara om man ser till myten och hur rockscenen ser ut i dagens ljus. Enligt Urrke är det dock inget påklistrat utan finns hos Maryslim helt naturligt. De ser rock n´roll som en livsstil och ser likadana ut till vardags när de handlar mat på ICA som när de tar scenen i besittning. Urrke avslöjar att han skulle se likadan ut även om han inte var med i ett band. De feta lagren med kajal runt ögonen och tatueringarna skulle sitta där ändå. Men även om han ser det som naturligt lägger han till att det självklart är roligare att se ett snyggt och röjigt rockband än ett fult och tråkigt. Gott om självsäkerhet verkar det i alla fall finnas i bandet.

Urrke avslutar med de poetiska orden "Låt ingen trycka ner dig. Om din omgivning förkastar dig, förkasta din omgivning och skaffa en ny" och filosoferar lite kring corpse paint.
- Det är som homosex. Man vet att det finns och det är helt ok, men det är inget man vill prova.

Dela p Facebook Dela p Twitter

Av: Mikael Mjörnberg 2002-04-15
Foto:
Hemsida: www.maryslim.com

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlgg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krnikor
recensioner