Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Recension - Skiva

Kaross
Molossus, 2007
Skivbolag: Eastground Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2007-07-03
Hemsida: www.kaross.net

Det är lustigt med små städer. Tanken om att bristen på sysselsättning leder till att det startas massa band är förvisso väl romantisk, men inom den scen som ändå växer fram brukar sammanhållningen vara god. Alla känner alla och samarbetar till höger och vänster. Därför känner jag igen så gott som samtliga namn i Skövde-baserade Kaross booklet. Inte för att jag nödvändigtvis känner herrskapet (jag tillhörde väl i ärlighetens namn andra falanger på den tiden jag fortfarande bodde där), utan för att det är folk som under lång tid knutits till den bräckliga Skövde-scenen. Bandmedlemmar från ett gäng andra lokala akter (varav den viktigaste är Staireos trumslagare Sebastian Forslund som mixat skivan) vimlar förbi, ja rent av bekanta tatuerare och byråkrater dyker upp i tacklistan.

Det är ganska fint att sammanhållning kan byggas så bastant kring musik, men det för samtidigt med sig en stor nackdel. Inbördes beundran! Folk i små städer känner sig ofta tvingade att gilla sina egna. De gör det ofta helt utan att ifrågasätta. Här i Norrköping hyllas exempelvis popgänget Eskju Divine besinningslöst enbart på grunderna att de är en lokal grupp som nästan lyckats. Skövde har fått ställa sig bakom gubbkrisande Enemies och nu även Kaross.

För visst, jag kan inte klaga på bandets samspelthet eller skicklighet när de pressar fram sin smyggrooviga rockmusik. De spelar rent av väldigt bra och har i Magnus Knutas en lagom uppkäftig sångare. Men ”Molossus” är en väldigt anonym historia. Att stuket har hörts förut (kör Monster Magnet, Mustasch, Audioslave och Spiritual Beggars i en mixer och ni har Kaross) ska inte spela någon roll. Genren är tämligen statisk och fungerar bara man har låtarna.

Men bortser man från skönt svängiga Shovel hittar jag inga större ljuspunkter på ”Molossus”. Det är kompetent grooverock som spelar genom 13 spår, men som vägrar att göra några avtryck. Jag sugs inte in och jag minns knappt någonting när plattan snurrat färdigt. Vilket inte är något vidare gott betyg till ett svängigt rockband.

Om omvärlden är inne på min linje, vilket jag skulle tro att den är, förblir Kaross enbart en lokalangelägenhet även efter ”Molossus”. Men det behöver kanske inte vara fel, i Skövde åtnjuter de ju i alla fall uppskattning.

Dela p� Facebook Dela p� Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krönikor
recensioner