Joyzine

[stäng]

Recension - Live

As I Lay Dying
Hultsfredsfestivalen
2007-06-15
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2007-06-19
Hemsida: www.asilaydying.com

Jag vill vara på topp, jag vill vara peppad och jag vill att As I Lay Dyings spelning på Hultsfredsfestivalen ska bli riktigt minnesvärd. Det är ju det här bandet jag sett fram mest emot att få se i den lineup som Rockparty presenterat för året. Men jag är inte alls särskilt laddad, knappast på topp och mest trött och frustrerad. Min dator har brutit samman strax innan deadline för en annan uppdragsgivare och jag har i flera timmars tid strulat med teknik, vilket tillslut inneburit att jag fått koppla upp mig mot Bredbandsbolagets plasmaskärm på backstageområdet. Och sen gick Internet ner…

Alltså är jag mest tjurig och trött när jag kliver in i Teaterladan och jag antar att det smittar av sig på hur jag ser på As I Lay Dying. För de är inte alls så där fantastiska som de skulle vara. De blåser inte den märkliga frisyren av mig och de får inte blodet att koka.

Inte för att de är dåliga. De lirar riktigt tight, sångaren Tim Lambesis hetsar igång en våldsam moshpit och de gör det strategiska draget att bara lira gammalt material trots att de har en ny skiva som ligger och väntar på att bli släppt. Men de exploderar inte fullt ut. Det finns någonting som känns som återhållsamhet där någonstans i framförandet. Förmodligen är det en kombination av mitt usla humör, kylan som sakta men säkert börjat smyga sig in över festivalområdet och ett band som varit på turné alldeles för länge.

Hur som helst är det materialet från debuten ”Frail Words Collapse” som värmer mest och när jag lämnar Teaterladan för ännu en dust med ovillig teknik i presscentret har humöret klarnat något. As I Lay Dying levererar trots allt. Kanske inte på topp, men ändå på en sådan nivå att de gör sin aggressiva melodimetal rättvisa.