Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Girugämesh
Music, 2008
Skivbolag: Danger Crue Entertainment
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2008-12-26
Hemsida: myspace.com/girugamesh

Handen på hjärtat. Jag tycker allt det här med j-rock, en schizofren blandning av olika musikstilar (som oftast inte passar särskilt bra ihop) och sång på barnsligt klingande japanska som säljer snarare för att det är trendigt och kommer förpackat i färgglada kläder än av andra orsaker är ganska meningslöst. Jag förstår inte den tonåriga förtjusningen.

Men ingen regel som inte har ett undantag och det undantaget heter uppenbarligen Girugämesh. Om man nu ska sortera in den här orkestern i det facket (jo, det görs faktiskt globalt). Girugämesh är nämligen, bortsett från i de tre bonusspår som medföljer Europa-utgåvan, betydligt hårdare och mer fokuserade än gemene j-rockband. På ”Music” slipper vi slickade pojkbandstendenser a la Dir En Grey när japanerna fokuserar på det tyngre artilleriet.

Visst blir det lite docklikt och smågulligt även här, det japanska språket medför sådana nackdelar, det är ingenting som går att komma ifrån, men musikaliskt är ”Music” föredömligt hård. Minns ni Spineshank? Johnny Santos testosterongäng som släppte några bra om än ganska ojämna plattor i början av det här millenniet. Det gör uppenbarligen Girugämesh, De bygger upp sin musik kring samma elektronik och våldsamma energi som jänkarna gjorde. Ännu bättre blir det när de blandar våldsamt tung Sepultura-aggression i leken. Det bästa ifrån två världar möts och hade det stått en Santos eller Cavalera vid mikrofonen istället för en sminkad japan hade det kunnat bli helt fantastiskt.

Variationen är inte den största, men jämfört med andra band från j-rockvågen är det just det som är fördelen med Girugämesh. Jag vänslas så gärna med enkelspårigheten när den är så modernt våldsam som på ”Music”. Dyker de upp i Sverige rekommenderas konsertbesök, så vass är den här plattan!