Joyzine.se






Recension - Demo

Iago
A Buzzard In A Lark's Nest
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2012-07-18
Hemsida: myspace.com/jagoswe

Nej Iago, nu får ni bestämt gå och kamma er. Det är mitt första synnerligen besvikna intryck i inledande Ire.

Bandet beskriver nämligen målande hur de vill besegra de rådande metalkonventionerna, hur de vill hitta nya nyanser och ta musikstilen till nya outforskade territorier genom att utvidga sin metal och vara fullständigt orädda för att låta genrer mötas. Nämnda inledningsspår inleds också med snygga harmonier och härligt instrumentarbete. Det känns lovande. Men så brakar Iago rakt in i slentrianmässigt death metal-mangel med smiskande trummor och brölsång som inte är dålig, men fruktansvärt ointressant. Med ens får jag känslan av att gruppen gör precis det som de förutsatt sig att inte göra och vill stämpla epic fail på hela hopkoket.

Nu visar det sig lyckligtvis att Ire är ett olyckligt undantag i sammanhanget, men det är ändå irriterande. Senare ägnar Iago större delen av ”A Buzzard In A Lark's Nest” åt ett planlöst flackande mellan olika musikstilar. De säger själva att de inte lämnar något åt slumpen, men det resulterar i att många partier låter som att de har tryckts in bara för sakens skull snarare än för att de passar låtens syfte.

Missförstå mig rätt, Iago är duktiga musiker, skivan är föredömligt producerad och intentionerna att låta genrer korsas vill jag verkligen applådera. Men det här är ett band som inte är färdigstöpt på långa vägar. När drömsk post-rock, blandas upp med harmonier att döda för, manglig metal, pop som närmast för tankarna till José Gonzalés och andra oortodoxa grepp skulle det kunna uppstå magi. Men i jämförelse med uppenbara förebilder som exempelvis Tool och Isis står sig Iago väldigt slätt. De famlar i mörkret efter en musikstil som kan bli fenomenal, men som i dagsläget inte är färdig.

Det låter som hårda ord, men så är det egentligen inte. Orkestern har verktygen och jag får känslan att de också vandrar i helt rätt tankecirklar. De har bara inte hittat rätt kompositionsmässigt, inte hittat essensen i det där som de egentligen vill göra. De stora visioner Iago har tar betydligt mer tid att uppnå än att snitsa ihop tre minuters sockersöta poplåtar. En ynka skiva är alldeles för lite för att nå ända fram.

Med andra ord kan det på sikt bli riktigt bra. Jag kommer hålla ögonen öppna.

Dela p� Facebook Dela p� Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krönikor
recensioner