[stäng]
Diablo Swing Orchestra
Tim Burton metal, kan det vara vad Diablo Swing Orchestra Ã¥stadkommer pÃ¥ sin andra fullängdare âSing along songs for the damned & deliriousâ? Bandets gitarrist och sÃ¥ngare Daniel HÃ¥kansson har egentligen inget särskilt bra svar, men vet desto mer om flashiga bakgrundshistorier, den svenska jantementaliteten och att lyckas i Mexiko.
I början av 1500-talet härjade en orkester så fantastiskt förförande att folk från alla samhällsklasser gick man ur huse för att hylla dem. Kyrkan var däremot inte lika muntert inställd. Orkestern sågs som ett hot och pekades illmarigt ut som smädare av Kristus, men ingenting hjälpte. Svenskarna fortsatte att älska den livliga orkestern och tillslut såg kyrkans män ingen annan nåd än att anklaga medlemmarna för mord.
De tvingades under flera års tid fly och hålla sig gömda, men insåg tillslut att den belöning som erbjöds den som angav dem var så astronomiskt stor att det i långa loppet var lönlöst att hålla sig undan. Förr eller senare skulle någon förråda dem. Det var dags att kapitulera.
Innan de gav sig till känna och bjöd på en hejdundrande avskedskonsert som avslutades med att de greps och dömdes till döden genom hängning slöt de dock en pakt. De beslutade att ge uppgiften att femhundra år senare återförena orkestern och fortsätta korståget till sina efterlevande. Följaktligen förslöts sex kuvert som senare skulle överräckas till de kommande familjemedlemmarna.
Av en slump möttes tvÃ¥ av dessa avlägsna släktingar till orkestern i en stockholmsk musikaffär Ã¥r 2003 och upptäckte att de bÃ¥da fÃ¥tt ett märkligt brev med instruktioner om att Ã¥teruppliva âThe Devils Orchestraâ. Sagt och gjort, de letade reda pÃ¥ resterande släktingar och sagan kunde fortsätta.
Så gick det i alla fall till om vi ska tro på bandets fantasifulla historieskrivning.
â Med tanke pÃ¥ att du är svensk kan du väl kanske din historia, harklar sig sÃ¥ngaren och gitarristen Daniel HÃ¥kansson, men fortsätter med att berätta att historien inte alls ter sig hysteriskt uppdiktad för människor frÃ¥n andra länder.
â Generellt sett är det väl sÃ¥ att utomlands är det folk som sväljer historien med hull och hÃ¥r och börjar ställa frÃ¥gor om det ena och det andra. DÃ¥ det är väl bara att svara pÃ¥...man fÃ¥r säga att vi gör en kulturgärning genom att göra människor intresserade av svensk historia, skrockar han belÃ¥tet.
â PÃ¥ nÃ¥got sätt känns det väl som att ha en bakgrundshistoria som alla andra, att vi träffades där och där och kände varandra som si och sÃ¥, det passar liksom inte riktigt in i konceptet. Det känns mer rätt att ha en bakgrund som pÃ¥ nÃ¥got sätt stämmer överrens med hur vi lÃ¥ter. Musiken kommer alltid först det ska man inte sticka under stolen med, men för helhetskonceptet kan man aldrig underskatta vikten av att det hänger ihop.
Tim Burton en referens
Att just Diablo Swing Orchestra har en livlig och fiktiv bakgrunds- historia känns inte det minsta märkligt när man avnjuter den musik som stÃ¥r att finna pÃ¥ debuten âThe Butchers Ballroomâ och nya âSing along songs for the damned & deliriousâ, däremot sättet den uppstod pÃ¥.
â Det var väl alkohol och lite brainstorming som gjorde det, skrattar gitarristen upprymt.
Lite alkohol lär dock inte ha räckt för att mixtra fram den våldsamma genreblandning som står att finna inte minst på den nya skivan. Fantasirikedomen tycks aldrig ta slut när gruppen komponerar och alstret är allt annat än lätt att tränga igenom. Metal blandas med opera som blandas med mariachi, burlesk show och galna upptåg. Cello och blås hotar i bakgrunden.
â Med tanke pÃ¥ vilken musik vi spelar kanske vi aktivt väljer bort vissa sorters lyssnare, men det är underliggande och inte nÃ¥got mÃ¥l med musiken i sig, konstaterar Daniel.
Att försöka sätta någon form av etikett på musiken känns rent av meningslöst.
â Det är lite Tim Burton, en Tim Burton-film skulle vi kunna ljudsätta med mycket utav det vi spelar.
â Personligen struntar jag helt och hÃ¥llet i om det funkar live när jag skriver och spelar in. Mitt motto säger att Queens Bohemian Rhapsody aldrig hade skrivits om de tänkte live. Det känns som en bra mÃ¥ttstock. Ãven om man kanske inte ska jämföra sig i övrigt med dem sÃ¥ tycker jag att de hade en bra inställning. Sen fÃ¥r man göra vad man kan av det live, vi arrangerar om lÃ¥tarna, mycket av de melodiska delarna pÃ¥ andra instrument kör vi pÃ¥ cello.
Den här gången kändes allt dock lite mer självklart när herrskapet skulle kliva in i studion för att fästa sina tokiga kompositioner på plast.
â När vi skulle in i studion förra gÃ¥ngen var vi lite skeptiska själva. Vi visste inte hur man skulle kunna fÃ¥ en lÃ¥t som Balrog Boogie att lÃ¥ta bra i en studio i och med att vi inte riktigt hade nÃ¥gra bra förebilder eller kunde peka pÃ¥ en skiva och säga att sÃ¥ här ska det lÃ¥ta. Vi prövade oss fram mycket pÃ¥ förra skivan medan vi den här gÃ¥ngen kanske hade lärt oss lite mer hur sättningen funkar ur arrangemangssynpunkt.
Men någon fulländning snackar vi inte om.
â Ãn sÃ¥ länge är vi inte i närheten av att fÃ¥ in liveenergin pÃ¥ skiva, utan det blir mer polerat när man vill ha fram detaljer, konstaterar Daniel HÃ¥kansson självmedvetet. Vi är inte ett tremannaband som kan slamra pÃ¥ och kan fÃ¥ det att lÃ¥ta ganska juste i studion ändÃ¥. Om nÃ¥gon börjar slamra för mycket släcker det ut nÃ¥got annat instrument helt.
Svårt i Sverige
När âThe Butchers Ballroomâ släpptes för nÃ¥gra Ã¥r sedan stod inget skivbolag bakom bandets rygg, ändÃ¥ nÃ¥dde de klart acceptabla framgÃ¥ngar. I alla fall utomlands. I Sverige gÃ¥r det fortfarande tungt för orkestern som förutom mitt intervjuoffer även innefattar operasÃ¥ngerskan Annlouice Wolgers, cellisten Johannes Bergion, rytmsektionen Andy Johansson (bas) och Andreas Halvardsson (trummor) samt gitarristen Pontus Mantefors.
â Man ska väl erkänna att vi spelar lite nischad musik och med tanke pÃ¥ att vi har en sÃ¥ liten population fÃ¥r en sÃ¥n här musikstil kanske inte sÃ¥ mÃ¥nga anhängare i Sverige, konstaterar Daniel krasst.
â Det kanske ligger oss i fatet att vi är lite teatraliska. Svensk musik är väl lite mer...om man tittar pÃ¥ vilka band som hypas och skrivs upp sÃ¥ är det lite mer allvarlig musik pÃ¥ nÃ¥got sätt. Vi har väl lite cynisk inställning. Det är svÃ¥rt att veta varför, men det är ocksÃ¥ det här att man ska bli profet i sin egen hemstad, det har väl mÃ¥nga svenska band känt av. Det är svÃ¥rt att fÃ¥ spelningar, det är först när man har gjort sig ett namn utomlands som man kan komma hem och spela och dÃ¥ blir man accepterad.
Utomlands får Diablo Swing Orchestra dock spela, även om det är ett helt företag att få ihop allting inför utflykterna. Inte nog med att bandmedlemmarna bor utspridda i Sverige och sällan repar. Annlouice Wolgers är dessutom heltidsanställd vid operan i Karlstad och kontraktsbunden till flera åtaganden samtidigt som alla andra i bandet jobbar på mer eller mindre fast basis.
â Det finansiella tappet blir ganska stort när alla tar ledigt, säger gitarristen krasst. Idag är det lite av ett vÃ¥gspel varje gÃ¥ng man Ã¥ker nÃ¥gonstans och spelar. Det är inte sÃ¥ att vi gÃ¥r plus med hur mÃ¥nga tusen som helst, det ligger väl ofta lite pÃ¥ plussidan, men det räcker med att det blir flygstrejk eller nÃ¥gonting sÃ¥ skiter det sig, för det är inga stora marginaler. Det vore skönt om man kunde ha lite mer ekonomisk trygghet i det man gör.
Men de gör sitt bästa och i höstas avverkades ett gäng spelningar i bland annat Mexiko. Ett land där gruppens tonkonst uppenbart funkar och där bakgrundshistorien tas på större allvar än i hemlandet.
â Jag vet inte om det är hela den här grejen med operasÃ¥ng som verkar tilltala dem, andra band som har kvinnliga frontfigurer gÃ¥r ocksÃ¥ bra där borta. Vi har väl lite mariachitoner i vissa av lÃ¥tarna ocksÃ¥ sÃ¥ det kanske är för att vi har tagit folkmusik därifrÃ¥n och inspirerats av, funderar HÃ¥kansson när han söker svaret pÃ¥ just varför den Sydamerikanska marknaden tycks ligga öppen för gruppen.
Att turnera i främmande länder med galen musik och ett utstuderat bakgrundskoncept i ryggen innebär ibland märkliga upplevelser. Daniel skrockar när han berättar om ett förspel till turnén som på ett ganska bra sätt sammanfattar den charad som Diablo Swing Orchestra framkallar.
â Visst har jag fÃ¥tt en del bemötande där folk kanske har trott nÃ¥got annat om mig än vad jag faktiskt är. Av en del mail vi fÃ¥r märker vi att vi antas vara lite flippade. Det var nÃ¥gon frÃ¥n Mexiko som undrade om vi ville ha nÃ¥gonting skrivet i djurblod. Det är ju ofta skrivna pÃ¥ spanska de där mailen sÃ¥ när man översätter dem i google translator blir det väl kanske lite konstigt, men vi kunde utläsa att de ville skicka nÃ¥gonting skrivet i djurblod. Jag vet inte om det var allvarligt menat eller inte...
Kommentera
Inga kommentarer
One Week Gone - Face Down Generation
Alex skrev: Om du nu ska göra en rättvis bedömning pÃÂ¥ ett pop-pu...
(2016-07-10 13:13:56)
Timbuktu och Damn! -
Pontus skrev: pontusesoderstrom.com...
(2015-10-19 23:48:51)
Assel/Second Thought - Split EP (7")
Solo Baltzer skrev: Hahahaha, bästa recensionen jag nÃÂ¥gonsin rÃÂ¥kat ut fö...
(2015-09-05 01:36:55)
VINN campingkit från Putte i Parken
ann-sofi skrev: vill vinna ett tält till mej...
(2015-06-18 00:29:37)
610 Toresco - S/t
Punkarn frÃÂ¥n Höglandsvägen skrev: Hur i helvete kan nÃÂ¥gon som verkar vara produkten av att ett cp en gÃ...
(2015-05-24 12:39:53)