Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Recension - Skiva

Ronan Keating
Winter Songs, 2009
Skivbolag: Universal
Av: Eva Linde
Publicerad: 2009-12-14
Hemsida: www.ronankeating.com

Jag måste erkänna att det ändå är något visst med att åter vara i Ronan Keatings sällskap. Han lockar fram något begravt i mig, får mig att känna mig naiv och drömmande igen. Som när jag för drygt tio år sedan var så hänförd av pojkarna i Boyzone att jag med vän faktiskt var över på Irland för att andas luften i deras hemtrakter.

Nu har den hänförelsen gått över och Ronan Keatings solokarriär har aldrig intresserat mig, men hur ointressant och tråkig man än må tycka att denna brådmogne herre alltid varit, så kan man inte komma från det faktum att han sjunger riktigt bra. Han har en varm och behaglig röst som snällt lämnar plats åt melodier och ens egna tankar. Det borde kunna fungera i juletid.

Dessutom gör Ronan Keating ett vinteralbum där han snarare tycks vilja fånga upp melankolin inbyggd i denna årstid än att verka hurtigt glad till bjällerklang. Det klär honom.

Jag minns första gången jag hörde Sara Bereilles sång Winter Song som hon gjorde tillsammans med Ingrid Michaelson, den grep tag i mig direkt trots att vintern då var långt borta. Nu lyfter Ronan Keating upp den för bredare publik och ger den ett fylligare och mörkare uttryck. Det blir skivans bästa spår som man önskat hade varit ledmotivet för hela hans skiva.

Tyvärr är det inte så och resten av skivan lever inte upp till detta inledande spår. Resten är en slätstruken blandning mellan klassiska julspår som Little Drummer Boy och Silent night och hans egna släpande popspår som Stay och Scars, allt inlindat i enkla svepande arrangemang och Ronan Keatings beskedliga röst. Det går aldrig in under huden.

Men om nu julen är en tid då det ändå är tillåtet att bli sentimental och nostalgisk så ger Stephen Gately, Boyzone-kollegan som avled i höstas, skivan en välbehövd ytterligare dimension genom att låta sin ande sväva fritt på de spår han gästar.

”Winter Songs” är långt ifrån att bli en julklassiker och lär vara bortglömd innan året klingat ut. Men vill man ha musik till julstöket som inte tränger sig på, erbjuder Ronan Keating en varm och subtil julstämning man ändå kan leva med.

Dela p� Facebook Dela p� Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krönikor
recensioner