Recension - Skiva
Det är något skumt med den här snubben. Hans röst, den tangerar någon form
av tonal gräns som inte känns bekväm. Visst är det bra sång, men det är
något som är konstigt. Det skaver och kliar och går inte alls ihop. Så
bräckligt, men ändå stenhårt, var hittar man en sådan här sånga…sångerska.
Plötsligt får allt en ytterst logisk förklaring. Med ens faller alla bitar
på plats och sången känns genast mycket mer begriplig och behaglig. Det är
ingen snubbe som frontar Benedictum, det är en tjej – Veronica Freeman.
Jag erkänner att det tog ett ganska bra tag innan jag knäckte att
det är en tjej som står bakom mikrofonen. Men Veronica sjunger i ett
svårtolkat läge mittemellan sång och skrik som gör att hon låter märkligt
könsneutral. Och på många sätt betydligt tuffare än alla dessa
kastrattöntar från Tyskland som frontar allt för många mediokra band. Det
behövs för att
Benedictum inte ska försvinna
i mängden.
Musikaliskt är de nämligen inget som sticker ut. Heavy metal som
skriven för de outbildade som gick direkt till industrin hemma i San
Diego, Kalifornien, står på menyn. Gruppen är tydligen bundis med folk
från
Rainbow och
Dio, vilka båda fungerar utmärkt som riktmärken
för hur ”Season of tragedy” låter.
Här ska inte trampas utanför heavy metals råmärken. Pete Wells
tuggar gitarr duktigt men lite småtrist och solona är naturligtvis fler än
antalet låtar. Benedictum gör precis allt rätt, så som det förväntas.
Vilket förstås hade kunnat bli helt fel. Men Veronica Freeman styr upp
skutan. Det är fascinerande att lyssna på henne och det gör att ”Seasons
of tragedy” sammantaget är en klart hemtrevlig heavy metalplatta.

Kommentera
Inga kommentarer