Joyzine
Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Krönika

Störd och fin

Emmabodafestivalen gav årets upplaga av festivalen namnet ”Störd och fin”, här ska redas ut vad som är vad!

Under kategorin störd:

Att skrika ”Engla gillar hårda tag!” skulle i många sociala sammanhang ses som fullkomligt fruktansvärt och belönas med kompanistryk, minst. Kanske en never ending Guantánamovistelse. Men inte på festival. Till vardags helt oskyldiga poppare utmanar varandra i att hitta på de värsta och otrevligaste Engla-skämten. Det är långt över gränsen. Här funkar det även finemang att hångla med tre personer inom loppet av tio minuter, spy på grannens tält och kissa precis där man är när man blir kissnödig. Det är okej klottra på allt man ser och stöta på allt som rör sig och kanske främst på dem som inte rör sig. Vissa verkar tycka att det är tradition att absolut senast sista kvällen slå sönder så mycket man kan, helst av allt elda saker och stjäla allt som sitter löst eller går att få loss med omilt våld. Du ser en gräns och det enda rätta är att fullkomligt rusa över den. Det är festival, det är så det är tänker kanske du. Det är på en helt annan nivå än jag upplevt på Emmaboda tidigare år, tänker jag.

På tal om tidigare år: ”Indien är död” sa hybrisfestivalledningen förra året. ”Inte då!” sa jag. Men eftersom de bestämmer på festivalen så... Pekele?! Jag råkar gå förbi dessa nötters spelning och blir en surbulle av att orimligt många människor står och hoppar med nävarna i vädret till en uppspeedad version av nationalsången, ska det va så? Va?! Va?! Nej, det är givet i kategorin Störd.

Att vakna upp natten mellan söndag och måndag och inte förstå var man är, det är också lite stört. Eller som min syster som förra året vaknade hemma och blev överlycklig när hon insåg att hon låg i en soffa och hade en lampa bredvid sig och tänkte”gött då! Vi har snott en soffa och en lampa till vårt tält!”

Under kategorin fin:

Fint nummer ett är den omtalade stämningen, den finns där någonstans bland tusentals tält, fina människor, musik och getingar. Festivalen gör dessutom fina saker som att bemöda sig med att måla färgglada motiv på toaletterna, vilket gjorde besöken där lite bättre, inte gyllene direkt, men åtminstone bättre. Jag hoppas bara att valet inte stod mellan en kompetent ljudtekniker och okänt antal liter färg till toaletterna.

Frukostpopen är fin, där hittar man hardcorepopare som trotsar regn och en vilja att ligga kvar i tältet eller extremsolsken och en vilja att ta sig till sjön. Det är på frukostpopen man hittar de mest ambitiösa banden och de vackraste stämmorna, jag tänker framför allt på Blind Terry, som var den finaste starten på en regnig festivaldag jag kan tänka mig.

Emmaboda är festivalen där artisterna är en naturlig del av festivalen. Det är inte konstigt att se Justice sitta och se borttappade ut på ängen och helt naturligt att se Erlend Øye träna på golfsvingar nere på parkeringen. Utan boll och klubba alltså. Om han hade velat spela golf på riktigt hade den underbara Miljöstationen varit stället att leta efter utrustning. Butiken är en guldgruva av filtar, fina saker och allt man kan tänkas behöva och verkligen inte behöva på festivalen. Barnsängsmobiler med djungeldjur, en spegel med Tom Cruise... You name it, dessa världens snällaste tanter och farbröder got it.

Självklart i kategorin Fin är vädret. Festivalbesökare från campingens alla hörn vallfärdade till sjön för att svalka sig. Det var så tätt mellan de badsugna ungdomarna att stora logistikproblem uppkom, bryggan höll på att sjunka och vattnet blev så grumligt att man var smutsigare när man kom upp än när man gick i, men också gladare. Tänk vilket öde för lokala barnfamiljer eller vilken syn för en förbipasserande tysk turist.

Bubblare i båda kategorierna:

Frej kan uppskattas eftersom han är något av en partyhöjare som får folk att dansa och gör publiken gladare och gör därför anspråk på kategorin Fin, men dras ner i Störd igen i och med att han har ett ego som är större än skogsscenen som i sin tur är lite för liten för Slagsmålsklubben. Störd och fin.

Detektivbyrån-dragspelarens brödernalejonhjärtafrisyr som antingen kan ses som en antifrisyr eller en megafrisyr. Störd eller fin, störd eller fin... Jag vet inte, ibland är gränsen hårfin.

Dela p Facebook Dela p Twitter

Maria Wikström 2008-08-05

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlgg:


Marcus, 2009-05-29 18:03:41 (95.209.34.32)

Två krav jag skulle ställa på en recensent: 1. Att de kan något om musik. 2. Att de behärskar språket de skriver på.

John, 2008-08-14 09:23:09 (83.249.116.184)

Det är otroligt pinsamt av Joyzine att skriva som ni gör om Perkele.

Patrik, 2008-08-13 00:42:34 (78.69.28.78)

Eh...jag förstår inte varför så många retar upp sig på att Perkele var och spelade på festivalen. Läs vad Matthias och "Jesus!" skrev.

Mathias, 2008-08-10 23:38:06 (78.156.198.255)

Jag tackar jesus!!!

Jesus!, 2008-08-09 17:08:33 (83.249.116.184)

Jo, det är sant att Perkele klämmer in en snutt av Nationalsången i en låt som handlar om att man blir kallad rasist så fort man säger att man gillar Sverige. Kan man juh inte tycka är fel skulle jag tro, kanske om man är bra trångsynt!

Mathias, 2008-08-08 19:40:20 (212.27.15.226)

Det kanske är så att du vill höra nationalsången från Perkele tack vare dina förutfattade meningar om dom! Jag såg hela spelningen och inte fan spelade dom någon nationalsång. Ta reda på fakta!

ole, 2008-08-07 01:09:41 (84.216.44.124)

hihi! precis så!

Sök på Joyzine.se



artiklar / krnikor
recensioner