Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Recension - Skiva

Maylene And The Sons Of Disaster
II, 2007
Skivbolag: Ferret Music
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2007-06-05
Hemsida: www.mayleneandthesonsofdisaster.us

Att basera ett helt band på gamla historier om en gangsterboss och dennes kriminella framfart på 1920-talet kräver sina män. Speciellt som i det här fallet då det handlar om Ma Barker och hennes söner som under så mycket som 20 år gjorde sydstaterna osäkra innan hon sköts till döds i januari 1935. För att få ett sådant koncept att bli rätt krävs det att musiken passar som hand i handske. Annars finns risken att det blir komisk Lucky Luke (ja, visst är det Ma Barker som legat som grund för Mor Dalton och hennes klumpiga söner) av det hela.

Maylene and the sons of disaster har gjort hela Barkers historia till sin och det passar utmärkt. ”II” är en energisk korsning mellan rock n’roll och sludge som låter precis lagom råbarkad och smutsig. Som hämtad direkt ur söderns värsta redneckhåla. Det är rakt på sak från början med Memories of the grove och sedan sönderdistade bankrån genom flera svängiga kompositioner.

Dallas Taylor som för några år sedan kastades ut ur Underoath kliver självsäkert fram till mikrofonen och visar att han kan sjunga så väl brutalt, som i tunga Darkest of kin, som melodiskt (Dry the river). Över huvud taget visar gruppen att den har känsla för balansgången mellan ruffigt och melodiskt. ”II” är hård, tung och smutsig, men baseras ändå till stor del på melodistarka refränger.

När gruppen efter sköna Don’t ever cross a trowell levt ut sina mest våldsamma sidor begrundar de sina synder i lågmälda balladen Tale of the runaways och knyter ihop säcken med outroliknande The day hell broke loose at sicard hollow. Det är smakfullt och ligger precis rätt i gruppens handlag. Jag antar att Ma Barker ligger stolt i sin grav.

Dela p Facebook Dela p Twitter

Relaterat

Årets bästa skivor 2007

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlgg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krnikor
recensioner