Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Slutstation Tjernobyl
Vi är alla stjärnor, 2001
Skivbolag: Birdnest Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2001-10-10
Hemsida: www.slutstationtjernobyl.se

Till en början känns det som om det är alldeles för mycket av det goda. Slutstation Tjernobyl kastar sig från ösig punk till klämmiga poprefränger och det är svårt att få grepp om materialet. Men "Vi är alla stjärnor" är en skiva som växer för varje lyssning och efter ett tag tycks alla de olika musikformerna passa väldigt bra ihop.

God läskeblask och Som en doft av napalm har varit med på Definitivtsamlingarna. Den sida av bandet som visas upp i dessa två spår är den hårda och arga. Det är riktigt trevliga kompositioner, men jag tycker ändå att bandet är som bäst när de nyanserar sig lite mer. Till krig är en formidabel pop/punkdänga trots sin käckhet och Tala är silver lyckas fånga popen när den är som bäst. Kort och gott skulle man kunna kalla Slutstation Tjernobyl för ett trallpunkband som både kan och vågar sväva ut åt både hårdare och lugnare tongångar.

Lars Norrman har en röst som fångar lyssnaren. Till skillnad från många andra punkvokalister gnisslar han inte och låter inte heller som en avdankad och halvt alkoholiserad nolla. Här handlar det om ett starkt jobb bakom mikrofonstativet och rösten låter livlig och vital. Lars varierar sin röst från parti till parti på ett snyggt sätt.

Det som är mest negativt med den här plattan är produktionen som är på tok för mesig för de fräcka låtarna. De hårda punkutbrotten hämmas kraftigt av att det saknas tryck i ljudet. På en skiva med barnvisor hade den här produktionen varit duglig, men när Slutstation Tjernobyl ska gestaltas vill jag ha mer kött i ljudbilden. Förutom denna anmärkning är "Vi är alla stjärnor" en mycket bra platta som visar att det trots allt finns små livstecken i trallpunken.