Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Krönika

Det släpps alldeles för mycket skit!

Det är lätt att peka på att jag blivit äldre, att man får de största musikkickarna när man formas under tonåren och att många år i musikjournalistikens tjänst gör att jag blivit luttrad. Men, nej det är inte en godtagbar förklaring. Det är helt enkelt inte lika spännande med musik längre!

Jag minns tiden så oerhört väl. Dagarna när man satt hemma på pojkrummet och räknade dagarna tills en viss platta skulle släppas. Hur man sedan med andan i halsen cyklade till skivbutiken direkt efter skolan och sen andaktsfullt lyssnade igenom den nyinköpta dyrgripen med texthäfte i hand och insöp varenda stavelse. Det var på den tiden man med obotlig entusiasm kollade upp band om de så bara nämndes i en simpel tacklista på favoritbandets senaste platta, köpte skivor på chans och tyckte att det var julafton att ta tåget till Göteborg för att botanisera i skivhyllorna på (gamla) Bengans. Musik var ofantligt spännande, kickarna var många och inspirationen flödade konstant i törsten efter nya upptäckter. Många musikanter pratar om sina liknande minnen i intervjuer, jag har inget problem alls att relatera till deras saknad.

Det skulle vara så oerhört enkelt att förklara varför de där kickarna och den bubblande känslan i magen knappt finns där längre. Faktum är ju att man faktiskt är mer lättpåverkad och nyfiken när man är yngre och att ju fler år som går, ju mer luttrad blir man. Men nej, jag vägrar se mitt alltmer cyniska musikintresse som ett resultat av att åren går. Det är helt enkelt inte lika spännande med musik längre.

Med det konstaterat och med orden som nu följer skulle det också vara enkelt att göra den här krönikan till en simpel attack på nedladdningen och dess konsekvenser, men det är absolut inte det jag är ute efter (ni som läst mig väl vet att jag på flera sätt är positivt inställd till den).

Men visst finns mycket av den känsla jag tycker har försvunnit att härleda till nedladdningen. Att kidsen inte längre springer benen av sig för att lukta på trycksvärtan och religiöst plocka fram idolernas album ur förpackningen för första gången är inte så konstigt när de med en enkel knapptryckning kan få hem musiken till sina datorer. Men att cdskivan är ett så gott som utdött medium ska väl inte behöva betyda att musikentusiasmen blir mindre? Kvaliteten må vara sämre, men musiken är fortfarande densamma även om den kommer digitalt.

Anledningen till att det inte är lika kul längre härleder jag istället till ett aldrig sinande utbud. Förr om åren var det stort när ett band släppte en ny platta. Det fanns inte hundrafemtiofyra band som lät likadant och man hade inte tillgång till alla dessa hundrafemtiofyra orkestrar på muslängdsavstånd. Det fanns ett värde i varje skiva som släpptes och framförallt kunde man lita på att det fanns en vis dos av kvalitet bakom omslaget på de album som kom ut.

I dagens musikklimat är allting inte bara tillgängligt på ett mycket smidigare sätt än någonsin tidigare, utbudet är dessutom enormt mycket större. Rent av oöverstigligt. Här har ni stötestenen: Det släpps alldeles för mycket skit nuförtiden!

Alla kan spela in och släppa plattor. Det finns mindre pengar i omlopp, men hungern efter dem som finns kvar har gjort att musik standardiserats, tappat konceptet om vad den egentligen ska handla om och skrivits bara för sakens skull. Men det här är förstås inget storbolagsproblem. Minst lika många miniputtaktörer släpper skräp bara för att det kan. Upplevelser utarmas, man tvingas gräva djupare och mer energiskt för att hitta guldkornen och det magiska går förlorat. Det är som ni begriper inte alltid bra med mångfald. Tiden går fort. Musik är inte lika spännande idag som för tio år sedan och den simpla anledningen är att det finns alldeles för mycket av den.

När jag får ännu en platta i handen är sannolikheten att det är medioker, rent av dålig, större än att det är något jag verkligen kommer att imponeras av. Med den tragiska sanningen satt på pränt har jag svårt att förklara varför jag fortfarande brinner för musiken som den naivaste av tonåringar.

Dela p Facebook Dela p Twitter

Mikael Mjörnberg 2008-09-29

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlgg:


Henrik, 2008-11-19 04:49:56 (85.178.89.252)

Mikael Mjörnberg, sluta försök bedömma musik, gör något kreativt själv. Och snälla nån, byt ut den där bilden. Retlig.

bob, 2008-11-18 13:55:02 (80.216.128.111)

Jag håller med Sebastian: mycket av den musik som släpps idag är onekligen värdelös, tillika är också merparten av det som skrivs om musik undermåligt, för att inte säga uselt, indolenta klåpare till poserande musikkritiker som helt klart borde söka sig efter nya arbeten/hobbies kan helt skamlöst orera fritt om konst och musik. Jag hoppas att Mikael Mjörnberg nu tar sitt ansvar som passionerad musikälskare och som konsumentupplysare, och , som en följd av sin egen krönika, recenserar samt systematiskt, men konstruktivt kritiskt, sänker allt det som han finner dåligt, men också, med lika tung argumentation som man kan önska av en kritiker av hans rang, höjer till skyarna det som faktiskt är lysande.

Sebastian, 2008-10-17 16:10:56 (213.67.205.38)

Sedan kan man, utan att det för den skull gäller krönikan, också säga att mycket av det som skrivs om musik är skit! Väldigt få vågar hylla nåt som andra sågar och tvärtom. Ibland blir man mörkrädd när man ser hur skribenter skriver om musik, som folk lagt ner blod, svett och tårar på att skapa, på ett väldigt nonchalant och trött "i förbifarten"-sätt. Jag tycker att om man inte kan ge musiken ett rejält antal lyssningar och en rejäl chans då ska man inte heller slänga ur sig några trötta klyschor och avfärda skivan. Antingen skriver man ordentligt efter att ha gett skivan en ordentlig chans eller så tar man en annan skiva. S

subsab, 2008-10-08 17:38:29 (81.225.142.30)

Bra artikel. Har du tänkt på att bra musik aldrig kommer till dig, utan tvärtom. Den bra musiken hör man aldrig i reklamfinasierade media.

6Killer, 2008-10-06 16:43:29 (85.225.229.51)

http:// blog.myspace.com
/index.cfm? fuseaction =blog.view &friendID =70525 074&blog ID=3821 63149

J-Fix, 2008-10-04 20:59:00 (85.226.120.241)

Den digitala eran innebär mycket riktigt att det släpps mycket mer skit, men den innebär framför allt att det samtidigt tillåts släppas mycket mer BRA musik. Kreativiteten och nyskapandet tjänar på att inte länge i lika stor utsträckning behöva befatta sig med politiserade skivbolag.

Markus, 2008-09-30 14:41:28 (81.235.233.220)

Bra Krönika! Jag håller med. Det svenska musikklimatet är tyngd av en enorm jantebörda som hyllar medelmåttan och inte orkar sätta sig in i personlig och nytänkande musik. Jag tycker det märks mest i Håkan Hellström-svallen. Håkan är en artist jag beundrar -han kommer alltid med något nytt och konstnärligt fast ändå enkelt. Däremot har han gjort kissnödig "euforisk" (snacka om felanvänt ord)indiesång till äkta svennemainstream. Dessvärre finns det nyckelperoner inom svensk populärkultur som navigerar sig runt genom ett "känn ingen sorg"-filter och lyfter fram bleka kopior. Tråkigt. Jag tycker att man ofta kan lita på Joyzine:s omdömme. Håll uppe lågan!!!

konungen, 2008-09-30 12:22:37 (81.231.96.79)

ah va trött man blir av både dig och de flesta av dina recensioner, du är så blaha blaha. det är väl personligt antar jag men många lär garanterat hålla med. särskilt efter en sån här krönika.

Sök på Joyzine.se



artiklar / krnikor
recensioner