Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Recension - Skiva

Chumbawamba
Wysiwyg, 2000
Skivbolag: Universal
Av: Mikael Mjrnberg
Publicerad: 2000-10-10
Hemsida: www.chumba.com

What you see is what you get är hela namnet på skivan om man bryr sig om vad "Wysivyg" står för. Chumbawamba är tillbaka igen och den här gången innehåller plattan hela 22 spår. Med en stor portion humor och ironi förmedlar de sina anarkistiska teser till välklingande kompositioner som det är svårt att inte ta till sig.

Ett åtta personer stort anarkistkollektiv som spelar in plattor för att föra ut sitt budskap låter väl inte särskilt konstigt (med tanke på vad det finns för gruppsammansättningar nuförtiden), men om man tänker på det är det en bild av groovigt punkrockande man ser framför sig, det är dock långt ifrån vad Chumbawamba sysslar med. När de åtta britterna drar igång handlar det om softad popmusik med inslag av folkmusik, brass och gud vet vad för musikstilar. Det är en välvårdad musikkompott som kröns med otroligt vacker sång.

Kvinnorna i kollektivet/bandet åtar sig de mest avancerade sångpartierna och rösterna är väldigt bra - långt bättre än tonårsidoler som Britney Spears och Jessica Simpson - där de balanserar på en kant mellan vemod och likgiltighet. Herrarna tjoar lite grann, sjunger självhäftande refränger och då och då finns det något litet pratparti som måste besättas med en röst.

Att mycket av Chumbawambas stil handlar om humor är det ingen tvekan om, så väl i cd-konvolutet som i låtarna finns skrattretande ingredienser. När man lyfter på skivan för att stoppa den i stereon möts man av en bild föreställande en rumpa med texten "From all participating stores". Hundhuvudet som pryder omslaget är långtifrån så oskyldigt som det ser ut. Vecklar man ut hela sidan upptäcker man att hunden är inbegripen i ett samlag med en annan hund vilket får skrattmusklerna att reagera. Texterna är också roliga men här mixas humorn med gruppens betydligt allvarligare budskap. Det sätt kollektivmedlemmarna lyckas få budskapet intressant på - även om det är ganska snedvridet - är verkligen beundransvärd.

Jag gillar gruppens musik, det stillsamma soundet med vackra melodier och en hel del blåsinstrument passar mig utmärkt när jag hamnar i det tillståndet att jag vill koppla av. På den här skivan har musikerna pusslat lite och snott några takter här och där från äldre verk, framförallt från sextio och sjuttiotal. Det är inga regelrätta covers men man kan höra att de flörtar med en hel del andra artister. Bäst på plastbiten är melodin Pass it along som har någon sorts kärv genomslagskraft som verkligen är genomskön.

Chumbawamba är egna och låter egentligen inte som något annat band på marknaden förtillfället. Det är beundransvärt att de vågar gå sin egen väg och skita i allt annat inom den genom ruttna musikbranschen. Att det dessutom fungerar tycker jag är förträffligt roligt och trots att skivan innehåller några spår med lägre kvalitet är det en riktigt bra skiva.

Dela p Facebook Dela p Twitter

Relaterat

Chumbawamba (1997-01-01)

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlgg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krnikor
recensioner