Recension - Skiva
Att inleda plattan med ett vansinnigt trumsolo, låta gruppen ta sitt namn
efter en ytterst begåvad prostituerad och presentera debuten med ett
knarkspexigt omslag i rött och blått är förstås allihop saker som kan få
en simpel recensent att älska
Cherry Choke.
Tyvärr är detta också det enda som imponerar när trion tar klivet fram i
rampljuset.
Cherry Choke är ytterligare ett band i raden som använder autencitet
som ursäkt för att det låter dåligt. De ville fånga stämningen i musiken
och känslan för stunden och skyndade sig därför igenom hela inspelningen.
Så låter ”Cherry Choke” också därefter. Som en gammal undangömd
garageinspelning.
Den här hetsen efter det autentiska är något som irriterar mig. Det
hörs nämligen att Cherry Choke skulle ha kunnat få till något mycket
bättre om de inte haft så in i helvete bråttom (varit så lata?). Hade de
bara tagit sig tid att putsa upp sin tonkonst hade resultatet garanterat
blivit ett annat än den halvfärdiga röra som hörs på den här debuten.
Musiken är, som alltid när det handlar om släpp på den här
etiketten, småpsykedelisk retrorock som bygger mer på rock'n'rollens
rebelliska kraft än på ett starkt låtmaterial. Det hade kunnat fungera bra
och det är det som gör mig så irriterad. Gör om gör rätt är ett talesätt
som inte funkar i den här svängen då band dör och uppstår konstant. Vi får
helt enkelt hoppas att bandledaren Mat Bethancourts nästa band låter en
aning bättre och mer genomarbetat.

Kommentera
Inga kommentarer