Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Recension - Live

Desmond and the Tutus
Debaser, Malm
2009-02-05
Av: Maria Wikstrm
Publicerad: 2009-02-06
Hemsida: www.desmondandthetutus.co.za

Desmond and the Tutus ser ut som helt vanliga club kids, från Pretoria, Sydafrika. De gör indie kwela pop och lite rock'n'roll sägs det. Svängigt feelgood, tjo och tjim skulle man annars kunna kalla det. I publiken är det mindre feelgood och faktiskt inte så mycket folk alls. Tankarna vandrar iväg till ”Stor i Japan”, Henrik Schyfferts experiment med målet att ta reda på huruvida två svenska män kan bli kända i Japan på en månad. Beröringspunkterna är sångarens utseende, det geografiska avståndet från hemlandet men framför allt hur mycket obrukat utrymme det finns framför scenen när bandet börjar spela. Om jag hade fötts med en extra tå eller två hade jag kunnat räkna antalet individer framför scenen på mina händer och fötter.

Bandet låter sig inte störas av den lilla publiken. Deras trumfkort är basisten som får det att se ut som att det är bland det enklaste i världen att vara asgrym på bas. Basgångarna är medryckande och samspelet med gitarristen är otroligt bra. Desmond and the Tutus leker ur sig sina låtar. Men det är något som skaver lite i öronen, och det är han som håller i mikrofonen dessvärre. Han är en charmerande liten filur till en början, den där sångaren, men efter en för stor dos genomträngande skränsång blir det jobbigt. Som om Bloc Partys sångare Kele Okereke skulle vara fast i sina höga partier hela tiden. Det hade kanske inte varit så illa med skränandet om det inte vore för att texterna inte gör det bättre. De är sannolikt tänkta att vara finurliga, men är inte så mycket att lägga på minnet, för att inte säga rätt dåliga.

Den sista låten handlar om speedos, på tal om dåliga texter. Mitt i låten drar bandet ner tempot och volymen och sångaren berättar hur man bör leva sitt liv och att alla, även de som har sin pappas förstora speedos när de ska tävlingssimma, kan uppnå sina mål. Desmond and the Tutus lämnar publiken med dessa visdomsord och förhoppningen att ses snart igen (vi var ju så få att de kunde lägga varje ansikte i publiken på minnet).

Dela p Facebook Dela p Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlgg:


karin Wikström, 2009-02-08 22:19:00 (84.216.46.101)

Stackars bandet! Vad hände liksom? ingen som orkade sätta upp affischer eller?? märkligt med tanke på att det innan hette att Vänner & bekanta skulle visa Malmö vad de går för eller nått sånt... Och låten om killen som tvingades ha sin pappas speedos var ju fin!

Sök på Joyzine.se



artiklar / krnikor
recensioner