Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Warning: mysql_fetch_array() expects parameter 1 to be resource, boolean given in /customers/b/a/d/joyzine.se/httpd.www/control/DatabaseController.php on line 68 Warning: mysql_fetch_array() expects parameter 1 to be resource, boolean given in /customers/b/a/d/joyzine.se/httpd.www/control/DatabaseController.php on line 68

Recension - Skiva

Doctor Dunbar's Medicine band
S/t, 2005
Skivbolag: Ant Nest Records
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2005-09-20
Hemsida: www.ddmb.se

Ett högst besynnerligt namn, verkligen. Ändå lite småkul sådär. Musiken däremot, den är varken besynnerlig eller småkul. Den är riktigt bra istället. Undan går det också, vad var det Baloo sade till Bagheera i Djungelboken (precis när han rycker honom i svansen)? ”Come on Katten! Det svänger juh”.

Doctor Dunbar’s Medicine Band består av fyra unga pojkar som lirar någon form av energisk svängrock med starka influenser från svunnet 60- och 70tal, alla klassiska ingredienser finns med, allt från glad körsång, handklapp till hammondorgel och snudd på gospelsång. Dessa gossar tar dock det hela ett steg längre, det är inte tal om något plagiat av något slag, snarare en utveckling som känns väldigt naturlig. Det hela påminner faktiskt en del om hur det kunde låta på Kula Shakers glansdagar, ett slags kontrollerat musikaliskt kaos!

Detta är alltså deras första släpp, en självbetitlad 11-spårare som ges ut på Ant Nest Records. Skivan spelades in sommaren 2003 i en övergiven vindslokal i Lund. Man slås direkt av hur proffsigt det hela låter, ljudbilden är fantastisk, bandet spelar dessutom minst lika fantastiskt. Sångaren Gustav Blohm gör ett utmärkt jobb som frontman, rösten är perfekt till precis rätt sorts musik. Det finns även en variation på skivan som faller mig i smaken. Det blir lite som en berg- och dalbana, man kan inte göra annat än bara luta sig tillbaka och njuta.

Inledande Good Bye Song och Crazy Baby påminner väldigt mycket om Kula Shaker, gunget och svänget är påtagligt och högst smittande. Den personliga favoriten är dock plattans fjärde spår, The Lucky Strike. Här ökar tempot lite grand, det blir lite råare, lite rivigare. Helt underbart. Synd att DDMB väljer att följa upp med den svagaste låten på skivan, Tennis Shoes. Lite för anonym och intetsägande. Kanske har med den ganska banala texten att göra också.

I Brand New Day bevisar bandet att de bemästrar lite mer lågmäld smygpop också. Imponerande. Kontrasten blir väl synlig när man direkt efter en sådan stillsamt vacker låt kastas in i rackarökaren I Wanna Party, skivans näst bästa låt! Avslutande Rock Your World förtjänar även den ett omnämnande, helt enkelt mer av det goda.

Som helhet har DDMB lyckats knåpa ihop en riktigt bra skiva som de verkligen bör vara stolta över. En skiva som växer ju mer man lyssnar på den. Om de någon gång skulle ha vägarna förbi stan skulle jag utan tvekan slita mig från min annars supercoola röda soffa och tillika sovplats, jag kan tänka mig att dessa gossar vet hur man levererar live!

Dela p Facebook Dela p Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlgg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krnikor
recensioner