Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Krönika

Hultsfred 2007 - Året då ingen gick på spelningar

Det är bara löjligt att som kvällstidningarna börja orera om kris och att det kan vara undergången för Hultsfredsfestivalen att 2007 års upplaga inte blev utsåld. Tittar vi bakåt i historien är det trots allt bara tre av åren sedan starten 1986 som alla biljetter gått åt. Men ändå, det var något som inte stod rätt till med festivalen i år. Vart man än vände blicken var allt betydligt mer avslaget än det brukar vara. Och det säger jag i egenskap av gammal veteran.

Det är så otroligt enkelt att vara efterklok och sitta här och slå sig för bröstet med visdomsorden att årets lineup var betydligt sämre än tidigare år. Men vi har faktiskt suttit här på redaktionen och knorrat precis hela våren. Beklagat oss över det skrala utbudet på Hawaii och muttrat över att det bestämt sett bättre ut på de mindre scenerna andra år. Rockparty begick ett misstag och trodde att deras varumärke var så starkt att besökarna skulle komma även om deras lineup inte var riktigt lika slagkraftig som succéåren -05 och -06.

Det tror jag att de hade gjort också.

Om arrangörerna inte passat på att chockhöja biljettpriset samtidigt. Det är där felet ligger. Plötsligt stannade folket upp och började reflektera. De där banden för det där priset? Alla som tidigare köpt biljetten av bara farten började överväga sina sommarplaner och när priset och den skrala lineupen vägdes mot varandra blev det tack och hej för många av dem. Tyvärr. För även om Hawaii inte sett tråkigare ut sedan länge fanns det mycket som verkligen var värt att se på festivalen.

Effekten blev nämligen att när kombinationen pris och dåliga headliners skrämde bort en del av publiken blev det glesare även på de mindre scenerna och det var det som blåste bort en hel del av den riktiga festivalstämningen. En mindre än halvbesatt Teaterlada är ingen rolig syn. Från början lovande konserter blir lätt avslagna när publiken inte dyker upp och den publik som dyker upp går missnöjt därifrån när konserten inte blev så intensiv och festlig som förväntat. Följaktligen var Hultsfred 2007 en räcka av kedjereaktioner som ledde till att karnevalsstämningen uteblev. Trots att regnet inte gjorde sitt intåg förrän på lördagen.

Visst var det skrämmande att kika in i Teaterladan och se Does It Offend You, Yeah? uppträda för 30-40 förtappade själar (i en lokal som rymmer 3000) eller att helt obekymrat kunna vandra raka vägen fram till kravallstaketet mitt under spelningar med Sophie Zelmani och Chimaira i Atlantis-tältet (6000 personer). Men det är inte så jag vill minnas årets Hultsfredsfestival. En festival är en alldeles för viktig och festlig upplevelse för att stämplas som fiaskoartad och trist bara för att det var så lite som dryga 23000 personer på plats. Jag hyser inga tvivel om att Rockparty slår tillbaka med full kraft redan nästa år – nederlag brukar ju föda ostoppbar revanschlusta – och minns istället ljusglimtarna från den här festivalen.

Personligen trodde jag att Korn skulle fortsätta att vara det ganska långtråkiga livegäng som jag såg i Stockholm 2004. En spelning som jag minns med värme mest för att jag hann se gänget innan originalgitarristen Head gick och blev tokreligiös (den historien kan ni). Men jäklar vad de levererade! Så tungt, så rätt och så maffigt. Jag hade aldrig ens i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig att de skulle kunna vara så vitala. Där kunde åtminstone en föredetting-anmärkning strykas framför Hawaii-lineupen. I övrigt slog farhågorna på den scenen in, men på Pampas fungerade det. Evanescence gjorde vad de skulle, Flogging Molly drog storpublik (!) och Lisa Miskovsky skänkte ljuvligt liv åt den grådassiga lördagsförmiddagen.

Den nya generation festivalbesökare som börjat fylla på där gamla stötar strävat ut i världen efter större festivalkickar verkar tycka att campingen är roligare än banden. Det är inget nytt att festivalcampingen är ett oerhört festligt tillhåll, men i år överglänste den festivalområdet med råge. Eurodiscodans till småtimmarna tycktes stå på schemat lite överallt och visst, det är ofantligt kul. Men till nästa år önskar jag mig lika bra drag vid scenerna som på campingen.

Hultsfred 2007 var ett mellanår helt klart. Men visst var det kul alla gånger. Profetian till nästa år lyder: Rockparty skär ner något på mastiga Hawaii-akter (varför lägga stora pengar på gamla stötar som ingen ändå verkar vilja se?), sänker biljettpriset en aning och satsar på några enorma headliners som ligger i tiden. Sedan fyller de upp resten av festivalen med mindre gäng av guldkaraktär. Då lär det hela vara tillbaka där det slutade -05 och -06. Med succé!
Jag längtar…

Dela p Facebook Dela p Twitter

Mikael Mjörnberg 2007-06-19

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlgg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krnikor
recensioner